kryckolin

Har inte börjat designa mina egna väskor och tröjor än.
Ligger lite lågt.
Pratar inte högt om det med oro för att påminna.
Undra hur hon i innersta Kina ska lyckas trycka upp mina idéer. Det kan ju aldrig bli rätt.
Har tänkt i alla fall. Har tänkt att jag skulle vilja ha en brun väska med stora oranga blommor på.
Undra om det går att ordna?
One down. Nine left.

Var hos goda vänner i lördags och planerade vår camingresa.
Vi ska istället för likadana träningsoveraller bära kaftan.
Alla förutom Andreas som ska bära arabdräkt.
Luftigt och skönt blir det i alla fall.
Vi har inte diskuterat vad vi ska ha under. Kanske lika bra att leva i ovisshet?
Vi gjorde under planeringen givetvis en campingmeny bestående av:
-picnicbog
-mimosasallad
-bullens pilsnerkorv
-potatis i glasburk
-pulvermos
-bostongurka
-vita bönor i tomatsås
-ravioli i konserv
-ljummet vin serverat ur petflaska
and so on
Härligt, jag längtar...

A som snart blir 40 har börjat vakna på nätterna och kan inte sova. Räddningen är då hans mobil där han genom hörlurar kan lyssna på radio. Detta gör han även dagtid, i princip konstant.
Panik utbröt i lördags när Elin skulle dammsuga. Hon körde över golven lite snabbt som hon brukar när det plötsligt rasslade till i slangen. Samtidigt ser hon sin man kasta sig
(som i slowmotion) framåt och skrika: -Neeeeeeeeeeeeej. Då är det givetvis hörlurarna som slunkit med i all hast. I munstycket kunde de se hur det hängde ut en liten bit sladd.
Efter en del monterande lyckas de att lirka ut lurarna. 
Båda örontussarna satt kvar.

Ett scenario från i lördags:
A - Jag låg och lyssnade på radio vid 03 inatt, otroligt spännande inslag då.
Jag - Men brukar du lyssna på steg för steg på p3?? Det är ju extremt tidigt. Vid den tiden brukar jag vara uppe när jag jobbar. Jag hatar steg för steg, jag alltid är så trött när jag hör det. Förknippar det med insomnia.
A - JAAAA, det brukar jag följa. Brukar ligga och fundera för att försöka komma på svaret.
Jag - (tänker: pensionärvarning).
A - Jag brukar lyssna på naturmorgon också. Efter det är det även ring så spelar vi.
Jag - Naturmorgon.. Det kan väl inte vara på p3?
A - Nej på p1
Jag - P1!!?
A - Ja, idag var det ett jätteintressant inslag om den svartmunnade smörbulten.
Jag visste inte att den och den svarta smörbulten var så lika. Otroligt alltså.
Jag - (tänker: okej det är kört. det är slut med ungdomen. det går bara utför nu.)

Mitt liv består av jobb.
Långa, intensiva dagar.
Efter jobbet försöker jag suga ut lite sommar.
En dag i taget. En vecka i taget.
Hetsigt är det.
Härligt är det.
Så länge jag andas och kommer ihåg att njuta av livet.
Livet är kort.

Förra helgen var jag ledig.
Vi åkte till min hemstad och drog ut på skärgårdstur. 
Roffade åt oss en del D-vitamin och njöt av trevligt sällskap och god mat.

Denna helgen var det dags för vår kanothelg. Jag och två av mina bästa vänner gav oss iväg med lånat tält, stormkök och tre storlekar för stora regnställ.
Att jag var en sån naturmänniska. Det kunde ingen tro.
Troligtvis är det en del som fortfarande inte tror det.
Det var så skönt att bara vara.
Att ligga på ett liggunderlag, titta ut över sjön och sippa på lite rödvin.
Att se på lugnet, vattnet, skogen, fåglarna.
Att ligga och prata om allt.
Att umgås.
Att äta god mat och titta på brasan vi gjort.
Allt var helt perfekt förutom en liten incident:
Efter en dags paddling hittade vi ett perfekt ställe att sätta upp vårt tält på.
Mös, gick en promenad, la oss på gräset och njöt lite av solen som tittade fram.
Det var så skönt att det bara var vi.
Njöt av tystnaden.
När vi låg där och filosoferade hörde vi röster i fjärran. De kom närmre och närmre och tillslut var de precis bredvid oss. Rösterna visade sig tillhöra trettio tyska ungdomar. Helt underbart! Hela stället blev invaderat och de smällde upp fyrtiotre tält. Då kände vi hur paniken var nära. Efter en timmas svettande och velande löste vi det hela genom att bära iväg med det uppställda tältet femtio meter längre in i skogen. Där fanns en privat strandplätt som vi lånade lite.
Blev helt perfekt.
Vi lämnade inga spår efter oss så de märkte nog inget.
Det var nära att vi eldade upp deras handgjorda metspö dock.

Fokk börjar numerna eskalera. Skaparna har fått totalt storhetsvansinne. Nu har de gått med i en förening och skaffat kontakter över hela världen. M har beställt tjugo olika handtuftade blommiga väskor från Nepal. Han har även gett mig uppgiften att designa fem tygpåsar och fem t-shirtar så ska tydligen nån kvinna från innersta Kina trycka upp det åt oss. Underbart eller? Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller enbart vara apatisk.
Vi ska tydligen åka på affärsresa till Pakistan också där jag tydligen måste bära burkah.

Märks det att jag har bojkottat datorn?
Jag menar det är ju trots allt sommar och det händer en massa spännande och roliga saker hela tiden..
Vem har tid med allt?
Kan man få mer tid på något sätt?
Jag vill ha mer så jag hinner att njuta.
Hinner inte njuta av livet.