kryckolin

Det har väl inte direkt flutit på sedan vi skaffade telia. Egentligen borde dom vara överlyckliga, stolta och jublande över att vi i kollektivet Villa Vida Vy valt deras bolag.
Egentligen.

Det tog som sagt några veckor innan våra två digitalboxar satt på plats och fungerade. När vi haft boxarna några veckor lyckligt ovetandes kom ett brev från telia.
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi sprang genast dit fulla av förväntan när avin anlänt i brevlådan. Vi gjorde direkt den läskiga upptäckten att vi bara fått en box. Paniken var nära.
Hanna ringde till telia för att kolla vilken av boxarna det var fel på så vi inte skulle byta fel box i onödan. Hon slussades runt till fem olika människor. Tillslut hörde jag henne säga: "Ja men lovar du mig att nästa person kan hjälpa mig då för jag orkar inte prata med fler folk nu!" När hon dragit historien och frågan för den sista personen hör jag henne säga:
"Varför skulle jag hitta på det??" 
I tragiken var det ändå så komiskt att jag skrattar än.

Två veckor senare kom ett nytt brev:
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi kollade på varandra och tog ett gemensamt beslut att göra: ingenting.

Igår kom ett nytt brev:
"Hej, roligt att ni valt telia. Ni har beställt tv, telefoni och bredband. Inom kort kommer digitalboxar på posten samt intruktion för installation. Hoppas ni kommer vara nöjda med telia."

Yeah, right!
Ännu läskigare är att jag känner på mig att det inte är över än..