kryckolin

Jag har läst en halv bok. Det tar sig.
Konstigt att hjärnan kan spela en så mycket spratt att det inte går att koncentrera sig på någonting. Man blir fånge i sitt eget huvud.
För ett år sedan var Kay Pollaks bok min nya bibel. "Att välja glädje"
Att välja..
Har plockat fram den igen. Känner att jag behöver repetition. Det är hela tiden inställningen.
Man kan inte förändra någon annan, bara sig själv. Sig själv och sin egen inställning.
"En bok om att få ett bättre liv"
Välja ett bättre liv alltså. Vem skulle inte välja det om man kunde. Det verkar så enkelt alltid. Kanske det inte är. Kanske måste man kämpa. Kämpa hela tiden.
Kanske är det svårt även för andra. Kanske. Kanske får man aldrig veta.
Hörde en professor tala om lycka. Lycka kan man max behålla i tre månader. Sedan går det utför igen. Spelar ingen roll var man är i livet eller vad som händer.
Vi hamnar alla i träsket till slut. Det känns verkligen skönt att veta. Verkligen.
Kan lycka vara ett val?
Man har väl alltid ett val. Vem vill jag vara? Hur vill jag vara? Man får själv ta ansvar. Det är ju faktiskt jag som väljer mina tankar. Trots att det inte är lätt att styra över det. Verkligen inte lätt.

Vi väljer själva hur vi reagerar på verkligheten. Vi skapar vår egen verklighet.