a tribute to Megan
Har legat vaken inatt.
Har tänkt mycket på en röd liten fantastisk bil. Hann inte med att säga adjö.
Det gick fort, så fort.
När jag går ut från huset kollar jag åt vänster med förväntansfull blick, men hon är inte där. Kvar finns bara en oljefläck av den bil som en gång stod där. Såg igår att en annan bil ställt sig på hennes plats. Som att hon skulle va glömd redan. Ett dygn hade gått och skuggan av henne har redan suddats ut.
Tänk alla gånger som hon susat fram på motorvägen. Visserligen gick det lite långsammare, lät lite mer och var lite mörkare mot slutet. Hon har trots detta alltid tagit oss rätt. Vi har alltid kommit fram.
Det finns underbara minnen att blicka tillbaka till. Tack..
Otrolig vändning.
Megan hade liksom köpt biljetten till himlen men planet hade inte gått.
Inte börjat klättra uppåt på stegen.
Inte börjat öva på talet till Sankte Per, men det var nära, så nära.
Nu är det nästan som att hon återuppstått. Fick ett liv till, en extra chans.
Hoppas dom tar hand om henne väl. Om jag ska erkänna så har vi väl inte behandlat henne med den vördnad hon förtjänar. Tvättat henne en gång om året på sin höjd, nog aldrig städat inuti.. Schampo, vax och dammsugare har bara funnits i hennes mest underbara drömmar.
Egentligen räcker det att dom dammsuger henne.. Eller att dom drar lite med en blöt trasa på instrumentbrädan. Tänk att äntligen se hastighetsmätaren igen. Den har gömt sig under 2 cm tjockt lager damm de senaste 2 åren. Det finns säkert 5 kassar med skräp i henne att rensa ut, minst en hel lövhög.
Det är hennes tur nu. Tänk om dom pimpar henne på riktigt.
Kanske får fantastiska guldfäljar och lädersäten. De finaste däcken. Kanske monterar in en stereo med cd, hänger in en gott doftande wunderbaum. Vaxar, tvättar, sprutlackar. Masserar henne med dammsugarmunstycket. Drar med en skummande svamp över hennes lack och tvättar extra noga vid däcken.
När jag blundar så ser jag henne i toppskick glida fram som ett skott på motorvägen med solens varma strålar reflekterandes mot hennes glänsande nyvaxade lack.
Hon kommer att få det bra, det känner jag.
Vi kommer att minnas dig för evigt.
Har tänkt mycket på en röd liten fantastisk bil. Hann inte med att säga adjö.
Det gick fort, så fort.
När jag går ut från huset kollar jag åt vänster med förväntansfull blick, men hon är inte där. Kvar finns bara en oljefläck av den bil som en gång stod där. Såg igår att en annan bil ställt sig på hennes plats. Som att hon skulle va glömd redan. Ett dygn hade gått och skuggan av henne har redan suddats ut.
Tänk alla gånger som hon susat fram på motorvägen. Visserligen gick det lite långsammare, lät lite mer och var lite mörkare mot slutet. Hon har trots detta alltid tagit oss rätt. Vi har alltid kommit fram.
Det finns underbara minnen att blicka tillbaka till. Tack..
Otrolig vändning.
Megan hade liksom köpt biljetten till himlen men planet hade inte gått.
Inte börjat klättra uppåt på stegen.
Inte börjat öva på talet till Sankte Per, men det var nära, så nära.
Nu är det nästan som att hon återuppstått. Fick ett liv till, en extra chans.
Hoppas dom tar hand om henne väl. Om jag ska erkänna så har vi väl inte behandlat henne med den vördnad hon förtjänar. Tvättat henne en gång om året på sin höjd, nog aldrig städat inuti.. Schampo, vax och dammsugare har bara funnits i hennes mest underbara drömmar.
Egentligen räcker det att dom dammsuger henne.. Eller att dom drar lite med en blöt trasa på instrumentbrädan. Tänk att äntligen se hastighetsmätaren igen. Den har gömt sig under 2 cm tjockt lager damm de senaste 2 åren. Det finns säkert 5 kassar med skräp i henne att rensa ut, minst en hel lövhög.
Det är hennes tur nu. Tänk om dom pimpar henne på riktigt.
Kanske får fantastiska guldfäljar och lädersäten. De finaste däcken. Kanske monterar in en stereo med cd, hänger in en gott doftande wunderbaum. Vaxar, tvättar, sprutlackar. Masserar henne med dammsugarmunstycket. Drar med en skummande svamp över hennes lack och tvättar extra noga vid däcken.
När jag blundar så ser jag henne i toppskick glida fram som ett skott på motorvägen med solens varma strålar reflekterandes mot hennes glänsande nyvaxade lack.
Hon kommer att få det bra, det känner jag.
Vi kommer att minnas dig för evigt.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jaha. Nu går det åt färre kylblock till ryggarna i värmen. Det kan ni ju räkna in som besparing. Och rattmuff så att man kan ta i ratten när det är varmt.
Kram från mamma
Postat av: Andreas Klang
Jag vet hur det känns. det svider forfarande i hjärtat när jag tänker på hur Saaben rycktes (lyftes) bort framför mina ögon för transport med kranbil till Saab-himlen.
Trackback
