kryckolin

Idag har jag och min älskade make varit på Maxi och handlat 5 påsar mat för 2137,50. Vår ekonomiska sida är fantastisk, helt strålande! Vi handlade en bit Gruyereost bakom ostdisken för 100 kronor. Den var inte tjockare än 5 cm på sin höjd. Var så exklusiv att den räknades som en larmad vara. Hur ofta köper man larmad exklusiv ost då? Kändes lite B vid kassan, ni vet: "-har det gått bra att scanna allting?" Jag: "-alltså vi har en larmad ost här".. Sen får man bland alla grejer man handlat lämna fram en ostbit på 5 cm som måste larmas av.. Vi ska tydligen äta den idag tillsammans med de lyxiga oliverna, falafelbullarna, färska minifikonen och kamutvetet som M valt ut.

Vi köpte även en stor sweetie som M precis skivat upp med spänning. Jag hör honom skrika från köket:
"-ska du komma och kolla när jag skär upp sweetien?"
"-kan man ha den i salladen eller vad tror du?"
"-åh, det är så spännande det här.." 
tystnad..
ännu mera tystnad..
skriket övergår därefter i mummel:
"-det verkar mest bara vara skal..."
"-den är lite besk.."
tystnad igen.. Sen skrik:
"- alltså vi kommer inte att köpa sweetie nån mer gång kan jag meddela!"

Vi köpte även en stor honungspomelo. Hoppas den gör bättre intryck än sweetien. Dom ser ungefär likadana ut. M tyckte att vi behövde rycka upp oss och göra ett tappert försök att ge oss på frukten igen. Vi äter den nämligen aldrig. Köpte därför den mest skumma frukten vi kunde hitta så det inte skulle bli så tråkigt. Hur kul är det egenligen att äta en banan?

Vi kom även på den briljanta idén att vi ska ha mlijöpåsar med oss nästa gång vi handlar. Det går ju inte att hålla på med plastpåsar. Vad passar bättre till detta ändamål än Tibetpåsarna..

Resultatet av kvällens middag: (skåda minifikon och 100 kronors Gruyereost)