hasse

Nu börjar mitt sunda liv återigen. Det har varit för dåligt på sistone. Man skulle kunna säga att jag har varit lika sund som ett askfat, inte ett vitt med fin guldkant utan ett grått sunkigt.
Nästan det sunkigaste man kan tänka sig.
Mitt nya sunda liv har hållt på endast idag. Jag har lite abstinens efter allt möjligt men är man sund så är man. Har t.ex. inte köpt någon cola idag fast jag har varit på väg flera gånger. Istället har jag köpt hälsovatten med en massa olika vitaminer i. Inte riktigt samma effekt som cola men man vänjer sig nog tillslut.
Måste ta mig igenom avgiftningsprocessen.
Måste... klara....

Är lite darrig.


Vi ska till huset på torsdag och kolla läget lite. Ska mäta inför terasserna som vi har planer på att bygga. M har hur mycket idéer som helst nu. 
Förutom risfält och potatisland ska vi numera även ha:
-höns
-egen vinproduktion i jordkällaren
-målarateljé i ett speciellt utvalt rum med utsikt
-en sällskapsgris som vi ska föda upp för att sedan helgrilla på spett
-biosalong
-pingisrum
-uppfödning av fyra kalkoner som ska heta Hasse. Hasse ska sedan ätas till jul.

Hurra jag är glad. Åt detta jublar jag.


Skön sommarkväll hos den finaste Nina



en del incidenter

M och svåger Mi fick för sig att de skulle ut och fiska en kväll. Svärfar B insisterade på att de skulle ta den gamla forden som stod vilandes utanför huset.
Argument: Det är bra om man blåser ur den någon gång om året (i 70 km i timmen, vilket är maxfarten utan packning och halvtank).
De smarta bröderna gick givetvis på detta och brummade iväg. Dit var det väl inga problem men när de börjat hemresan så åker hela avgasröret av. I knottsvärmarna fick M äntligen nytta av en uppväxt till stora delar framför Mc Gyver. Han krävde att Mi nynnade på introt till teveserien medan han själv löste problemet med blått sisalgarn av plast. Avgasröret fick bindas upp och fästas i båda dörrarna, två varv över fönstret och ett över taket. När de sedan skulle in i bilen fick de krypa genom bagageluckan. När de hade klarat sig nästan hela vägen hem kom såklart en polisbil och lade sig i hälarna. M och Mi bävade för att polisen skulle be dom kliva ur bilen eftersom det skulle krävts någon form av muliverktyg för att ta sig ut genom dörren.

På vägen till öland fick vi för oss att vi skulle handla på Maxi i Vetlanda. Vetlanda inte är så stort och vi hade som plan att bara köra omkring lite och förhoppningsvis stöta på det förr eller senare. Det gick inte enligt planerna och efter ett tag kände vi att det var läge att fråga efter vägen. Vi såg en man, vevade ned rutan och skrek:
-Vet du vägen till Maxi?
Den okända mannen svarade:
-Jag är på väg dit, jag åker med!
På några sekunder satt han i baksätet och sa:
-Ni får inte skjutsa hem mig sedan. Jag måste gå, jag åt pizza igår.

Väl på Öland inträffade bajsincidenten i år igen till vår stora fasa. För de ovana så betyder det att mulltoan lite lätt svämmar över. I år rann det även ut i köket. Det var ändå svårt att hålla sig för skratt när M och T skulle försöka hjälpa till att torka upp det hela. M hade T-shirten över hela huvudet och T hade öppnat en flaska såpa som han stod och sniffade på. Vi överlevde och tillslut blev både köket och toan rena.
Jag är inte så sugen på choklad längre dock.

Midsommarkollektiv


stel muskel

I torsdags efter jobbet hade jag date med min bästa J och min bästa E. E hade även med sig sin trevliga vän A. Först fika där vi moffade i oss en stor baguette med fem skopor gräddröra på.
Till det dracks en stor läsk. När baguetten var uppäten var vi givetvis tvungna att köpa dessert. Eftersom vi inte är kända för att nöja oss med det lilla valde vi givetvis den största morotskakan vi sett.
Två timmar och åtta renskrapade tallrikar senare gav vi oss iväg på bio. Där var vi självklart tvungna att köpa popcorn och en till läsk. En bit in på filmen viskar J: -Får man spy nu eller?
Så typiskt oss.
Nu har vi alla återigen börjat våra nya liv. Som vanligt.
Vi såg Änglar och Demoner. Den var otroligt bra. Vi var rädda att vi skulle somna under filmen eftersom vi var så trötta men det var ingen risk. Vi hade oroat oss helt i onödan.
Filmen slutade halv tolv och det var lite krisartat för oss som annars brukar börja borsta tänderna vid nio.

Igår efter jobbet hade jag fått för mig att jag hade nackspänningar. Jag blev helt fixerad och försökte med alla möjliga sätt att få bort dom. Först bad jag M massera. Scenariot utspelade sig som vanligt.
Jag: -Kan du massera?
Han: -Näe jag orkar inte.
Jag: -Snääääälla. Några minuter.
Han: -Näe.
Jag: -Det är väl inte så jobbigt.
Han: -Jooo.
Jag: -Du masserar ju aldrig!
Han: -Suck, jag gör lite med en hand då..
Sen tryckte han helt oengagerat med en hand samtidigt som han spelade poker med den andra. Det tog inte lång stund förrän jag begrep att det inte skulle ge mig något. Jag övergick då till att försöka med alla möjliga andra sätt:
-Massageinställningen på duschmunstycket. 
-Streching i alla möjliga ställningar på vardagsrumsgolvet.
-Meditation i yogaställning.
-Avslappning till hummande yogamusik.
-Tanketräning. Min plan var att tänka att jag inte hade ont i nacken. Lura kroppen liksom. 
-Ställde mig på spikmattan i hopp om att det skulle fungera som zonterapi. Det stack i hela kroppen och gjorde skitont. Jag gick som att jag hade ischias när jag klivit av den.
Tillslut la jag mig i alla fall på spikmattan och somnade. Vaknade efter 40 minuter med illröd rygg utan känsel. Nackspänningarna var borta, härligt!

Igår efter nackincidenten träffade vi våra söta vänner från Piteå. Dom var här, hos oss, i vår stad. Det var så roligt att se dom igen! Är arg över att dom bor 130 mil härifrån.
Nu har jag bestämt att vi ska åka dit på semestern. Ska bara bearbeta M lite först..

målen då?

Blir man tröttare när man haft semester?
Får man mindre tid över?
Har dygnet krymt med några timmar eller glömde jag några där?

Mina mål då?
Allvarligt talat, vad har hänt?

Pianot.
Det kan vara så att jag inte direkt har spelat så mycket på sistone, det kan vara så. Jag får skylla på att jag inte har så mycket noter. Bland de få noterna finns troligtvis inget stycke som jag tillräckligt gärna vill lära mig.
Jag har i alla fall bestämt till sista svettpärlan att pianot ska flyttas med till kollektivet. M och B har sagt att de ska ta på sig varsin sele, svåger Mi ska också ta ett handtag.
Det är deras plan.
Jag däremot tror att de istället kommer att öppna dörren och visa vägen åt de muskulösa flyttgubbar som istället kommer att flytta pianot.

Spikmattan.
Jag har legat på den, det har jag. Men jag tror inte det fungerar om jag känner mig stressad och inte direkt vill ligga på den. Det är någon hjärnaktivitet som då säger åt mig att bara tänka på när jag får rulla av den. Ja eller när jag stelt får försöka resa mig upp livrädd över att jag ska skära upp hela ryggen. 
Yoga är inte min grej. Det har vi konstaterat sedan tidigare.
Jag bara hyperventilerar, får kramp och tror att jag ska bli harmonisk. Fungerar inte.
Andning, fågelkvitter och hummande passar inte ihop med mig.

Läsandet.
Herregud. Jag ger snart upp. Jag läste en bok på semestern i alla fall. Ja eller egentligen så läste jag 20 sidor för det var allt jag hade kvar när jag kom fram. Resten hade jag läst hemma. Sedan dess har jag i en ny bok ögnat igenom 30 sidor på sin höjd. Den följde med mig på hela semestern överallt för jag hade hoppet ändå att jag skulle läsa. Men det sket sig. Jag vet egentligen inte vad jag gör istället. Varför jag inte hinner och varför jag inte bara kan läsa några sidor per dag i en bok. Jag blir galen. Jag kanske mest tycker om att titta på alla böcker.
Kanske är det så.

I övrigt försöker jag komma på hur jag ska straffa mig själv för att jag inte röstade.


grejer minsann

I torsdags kväll skrev vi på kontraktet.
Nu har vi alltså köpt ett hus på 450 kvm. Ett kollektiv. Namn är inte bestämt än. Först kändes det hur läskigt som helst men ju mer tiden går, desto mer längtar jag. Det ska bli så roligt. Tänk att få ha underbara människor omkring sig, så nära. Det kommer att bli världens bästa hus.
Världens bästa där alla är välkomna, där alla kommer vilja vara.

Tänk att jag helt plötsligt blev stor.
Det gick fort.

I torsdags när vi skrivit på kontraktet så stod svåger Mi ute på gatan. Han har nu kommit hem efter nio månader ute i vida världen. (Nio månader för denna gången. Han var nämligen hemma hela två månader förra året efter sin förra resa innan han gav sig ut igen..) Det var så roligt att se honom fast han var ungefär hälften så tjock vilket betyder fem cm bred. Jag hoppas att han stannar här ett litet tag nu. Vi har erbjudit oss att renovera jordkällaren i huset åt honom. Han ska fundera på det i alla fall, alltid nåt.
Då kan han passa risfältet. Perfekt!

I fredags efter jobbet åkte vill till min hemstad där vi firade svåger T som tagit examen. Han är numera sjukgymnast och har idag jobbat sin första dag.
Även han har blivit stor.
Med stora och lilla F var det bara bra. Nu saknar jag dom hur mycket som helst. Tur att det bara är fyra veckor kvar tills vi ses igen.
I lördags åkte vi ångbåt. Familjen fick en egen privat rundtur. Stora F var överlycklig över att vi åkte Madickens båt. Det var hon och pappa som var mest i extas.

Val igår. Eftersom vi inte fick sälja våra röster föll det sig så att vi blev soffliggare. Jag vet, jag är inte stolt. Det finns ingen ursäkt. Ingen förklaring förutom att vi var trötta och att vi inte orkade gå dit. Det duger inte, jag vet.
Jag skäms mycket eftersom jag bor i ett land där jag får vara med och påverka och väljer då att låta bli. Nya tag nästa gång då.

det händer grejer

Här händer det grejer minsann.
Massor med grejer.
Dåligt eller gott tecken att jag inte hinner skriva något?

Bra eller dålig fråga?

Jobbat hela helgen.
På förmiddagen i fredags pratade jag med min gamla barndomsvän som jag inte pratat med på väldigt länge. Kanske 4 år. Jag blev helt nostalgisk igen.
I lördags efter jobbet mötte jag upp famlijen E som hjälpte svågern och svägerskan att flytta in i sin nya lägenhet. Stor händelse eftersom dom flyttade från Malmö. Roligt att äntligen bo i samma stad. Jag har längtat.
Alla bar grejer och möbler flitigt så svetten rann. Alla förutom B som taktiskt valde den lättaste lådan hela tiden. Alla förutom jag som tog på mig jobbet att "vakta" grejerna i hissen medan de andra bar. Mitt uppdrag sågs som heroiskt och jag utseddes till hjälte. Efter mitt hedersuppdrag gick jag och bar på en galje fram och tillbaka och såg extremt upptagen och svettig ut.
Vad kan jag säga, jag hade trots allt jobbat.
När dom flyttat en tredjedel av sina grejer var lägenheten helt full. Man såg inte golvet, eller taket. Svärfar B svalde lite nervöst eftersom han insåg att hela hans garage och källare skulle fortsätta vara helt full av deras grejer.
Det enda dom kan göra nu är att köpa hus så de åter igen får plats. Vad passar inte bättre då än ett nytt kollektivobjekt? Kollektivet moroten eller något liknande. 
Där det ska odlas härproducerad mat, åkas folkabuss och målas.
Bränd terrakottaskylt ovanför dörren..

Lyckligtvis var det visning på ett objekt igår som vi nu har bestämt att vi ska ha. Har börjat budgivning och än så länge är det vi som har gett högst.
Jag är helt hypernervös.
Andning lite instabil.





Härproducerat...


Imorgon har jag en ledig dag innan det kör igång på onsdag tidigt igen. Har självklart fullspäckat schema imorgon.
Banken kl 10.
Hjälpa svägerskan i lägenheten (alternativt enbart fika).
Träffa min bästa L på lunch.
Kolla på huset kl 16.30.
Hämta Claire kl 18.15 som ska till oss på middag.
Tur att jag är gift med en gourmetkock så jag slipper laga maten.

RSS 2.0