kryckolin

Fick för mig att jag skulle lyssna på kent i helgen. På gamla låtar. Nostalgi från 1995 när vi hängde överallt på alla konserter. Trodde att vi var coolast i världen, vilket vi defenitivt inte var.
Lyssnade på Blåjeans. Texten passade in otroligt bra helt plötsligt.
Träffade mig. Hårt. Som ett skott. Aj. Träffad igen. Blåmärke.

Kanske var det ett moln
i dina ögon blev himlen grå
Mina ser i syne
för det är väl inte en tår
Himlen är blå
Dina ögon krymper som blåjeans
Mina ögon svider
dom har torkat båda två...
Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak...
Varför får jag inte på mig dina blåjeans?

Det kan man verkligen undra..
Tror förresten inte att att jag har något oigenomträngligt skalbaggeskal i alla avseenden. Jag önskar mig hårdare hud i födelsedagspresent. Går det att ordna så snabbt? Drygt en månad kvar. Hård hud som en sköldpadda vill jag ha.
Varför vill vissa tränga igenom så hårt som skott. Som att man hackar med en yxa allt vad man har, medan andra inte alls vill försöka.
Varför är det fel personer som tar sig in?
Man får visst aldrig som man vill.
Eller blir det som man egentligen vill, fast man inte vet att man vill det.
Kanske lär man sig med tiden.
Kanske hårdnar skalet.
Kanske kommer till och med dom man vill ska komma in att ta fram yxan till slut.
Det är verkligen inte svårt att ta sig in om man vill. Egentligen är det ganska lätt. 
Yxa behövs inte. På mig räcker det med en liten fjäder så går det hål. Har mycket tunn hud och extremt skört skal.
Kanske tror folk att det krävs yxa, kanske därför inte alla försöker.
Kanske därför en del tar i så hårt?