drömmar

Drömmar.
Vad har jag haft för drömmar i livet. Har någon egentligen blivit sann.
Min högsta dröm innan var egentligen att jobba på en teater. Tänk att få stå där på en scen och spela någon helt annan. Gå loss på alla kostymer och peruker. Det är fantastiskt.
När jag bodde i Norrköping och skulle söka till högskolan sa alla där att jag fick fyra yrken att välja mellan:
Skådespelare, konstnär, författare eller präst.
Sjuksköterska var alldeles för kvinnodominerat och inte alls någon utmaning fick jag höra.
Präst? 
Jag hade nog inte riktigt den passionen. Kallet. Jag tycker det räcker med pappa.
Konstnär?
Jag tror nog att den passionen inte heller existerar. Måla kan väl i stort sett alla. Det räcker ju med att dra ett streck på ett ark så kallas det för kost.
Men ingenting för mig som yrke. Räcker som hobby.
Skådespelare och författare då?
Egentligen känner jag nog stor passion för båda.
Tillräckligt mycket för att göra det ett helt liv? Vet inte.
Att skriva är fantastiskt. Men det kanske skulle vara lite smått ensamt att sitta och skriva bok efter bok år ut och år in. Sitta ensam ute i någon liten stuga för att inte bli störd. Är min passion verkligen så stor. Det roliga försvinner lite när man måste skriva under press. Deadline som inte får missas. Press att skriva bra. Att boken ska passa många läsare. Jag vet inte, kanske skriver jag en bok en dag. Jag har i alla fall det som ett mål långt inne.
Skådespelare. Jag vet egentligen inte varför jag inte jobbar som det. Kanske för att jag inte är tillräckligt bra helt enkelt. Eller för att jag tror att jag inte är tillräckligt bra. Jag satsade aldrig. Jag fick aldrig veta. Kanske betyder det egentligen att min passion inte är tillräckligt stor. Jag kom in på en teater och musikal-linje efter gymnasiet men jag tackade nej för att jag inte fick några CSN-pengar. Jag var för ung. Hade jag börjat där hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag. Konstigt att tänka sig. Kanske inte hade varit något likt.
Undra hur det hade varit då.


Kommentarer
Postat av: Åsa

Ja du kussefin, det är nog som "gamla" kloka Åsa brukar säga: "Man ångrar bara det som man aldrig gjorde. Att känna ånger för något man gjort, det är att kasta bort värdefull tid och ödsla kraft i onödan." Men vi i släkten får ju ta del av alla dina "yrken", skrivandet, målandet, skådespeleriet och även sjukvårdskunskaperna. Och så har vi ju din pappa till prästeriet. Så jag klagar inte. Är snarare tacksam över att du tillhör min släkt. Fast kanske inte, har hört rykten om att det var ditt förslag om Påskdan. Hmmm. Kram på dig.

2009-03-20 @ 14:50:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0