egentligen
Egentligen tänker jag för mycket.
Ibland på värdsliga saker och ibland på lite mer viktiga saker. Oftast håller jag mig tyvärr inom det värdsliga stadiet. Obetydelsefullt liksom. Kanske är det tur, egentligen.
Det vanligaste är nog egentligen att jag tänker på något värdsligt så mycket att jag tillslut har omformaterat det till något väldigt betydelsefullt. Egentligen var det bara något litet från början, en småsak.
Konsten att förstora är enorm. Verkligen.
Melodifestivalen i helgen. Jag kollade. Ja jag vet.. men vi hade ju gäster.
Jag tycker egentligen inte om melodifestivalen. Jag vet att jag är som en gammal gnälltant men jag förstår inte charmen med att göra musik för att man ska vinna en tävling. En person har komponerat musiken. En andra har skrivit texten. En tredje ska sedan framföra den totalt meningslösa texten med lätt discotouch iförd minimal skinnklädsel för att samla röster. Skinnklädsel gärna i pastellfärg.
Jag har sagt det förut och då blivit totalt ratad men: Jag tycker att musik ska ha själ. Den ska vara bra som den är, inte för att den ska passa in. Man ska skriva musik för att den betyder någonting. För att man vill uttrycka något. Framföra något från sitt innersta.
Som lyssnare ska man sedan kunna tolka det man hör. Som poesi. Tolka precis utifrån sin egen sinnesstämning, som den är för stunden.
Bli arg. Skratta. Gråta. Känna.
Egentligen förstår jag att man kan skilja på olika sorters musik och att den framförs i olika syften. Men egentligen så tycker jag bara om den musik som har själ.
Egentligen så är det så. Så det så.
Jag vet att jag är negativ. Jag vet att det är fantastiskt underhållade med melodifestival. Underhållande för alla familjer som sitter i TV-soffan på lördagskvällen. Bänkade med chipsskål och lördagsgodis framför sig. Tofflor på. Filt fram.
Egentligen så är jag även emot att titta på TV. Egentligen så tycker jag att det är trevligare att prata, umgås och göra saker tillsammans än att sitta och stirra på en skärm med rörlig bild. Nuförtiden visserligen färglagd (jag menar så man slipper stå där framme med nylonstrumpan som svärfar fick göra förr).
Är det inte trevligare att umgås. Är det inte trevligare att prata.
Egentligen.
(Nu har moster lovat lilla F att tävla om barnkläder. Ursäktar därför reklamen nedan.)
"Jag är med o tävlar om ett hemligt paket från Moonkids till ett värde
av 600kr hos Tant Ulrika. Tävla HÄR du oxå!"
Ibland på värdsliga saker och ibland på lite mer viktiga saker. Oftast håller jag mig tyvärr inom det värdsliga stadiet. Obetydelsefullt liksom. Kanske är det tur, egentligen.
Det vanligaste är nog egentligen att jag tänker på något värdsligt så mycket att jag tillslut har omformaterat det till något väldigt betydelsefullt. Egentligen var det bara något litet från början, en småsak.
Konsten att förstora är enorm. Verkligen.
Melodifestivalen i helgen. Jag kollade. Ja jag vet.. men vi hade ju gäster.
Jag tycker egentligen inte om melodifestivalen. Jag vet att jag är som en gammal gnälltant men jag förstår inte charmen med att göra musik för att man ska vinna en tävling. En person har komponerat musiken. En andra har skrivit texten. En tredje ska sedan framföra den totalt meningslösa texten med lätt discotouch iförd minimal skinnklädsel för att samla röster. Skinnklädsel gärna i pastellfärg.
Jag har sagt det förut och då blivit totalt ratad men: Jag tycker att musik ska ha själ. Den ska vara bra som den är, inte för att den ska passa in. Man ska skriva musik för att den betyder någonting. För att man vill uttrycka något. Framföra något från sitt innersta.
Som lyssnare ska man sedan kunna tolka det man hör. Som poesi. Tolka precis utifrån sin egen sinnesstämning, som den är för stunden.
Bli arg. Skratta. Gråta. Känna.
Egentligen förstår jag att man kan skilja på olika sorters musik och att den framförs i olika syften. Men egentligen så tycker jag bara om den musik som har själ.
Egentligen så är det så. Så det så.
Jag vet att jag är negativ. Jag vet att det är fantastiskt underhållade med melodifestival. Underhållande för alla familjer som sitter i TV-soffan på lördagskvällen. Bänkade med chipsskål och lördagsgodis framför sig. Tofflor på. Filt fram.
Egentligen så är jag även emot att titta på TV. Egentligen så tycker jag att det är trevligare att prata, umgås och göra saker tillsammans än att sitta och stirra på en skärm med rörlig bild. Nuförtiden visserligen färglagd (jag menar så man slipper stå där framme med nylonstrumpan som svärfar fick göra förr).
Är det inte trevligare att umgås. Är det inte trevligare att prata.
Egentligen.
(Nu har moster lovat lilla F att tävla om barnkläder. Ursäktar därför reklamen nedan.)
"Jag är med o tävlar om ett hemligt paket från Moonkids till ett värde
av 600kr hos Tant Ulrika. Tävla HÄR du oxå!"
Kommentarer
Trackback
