kryckolin

Nu har mamma flygit till Kenya.
Det gick nog bra trots att inrikesbiljetterna var lite luriga att beställa. Sverige fanns nämligen inte med som hemland. Det enda som gick att välja på S var Samoaöarna. Valde man inget blev det automatiskt Afganistan. Inget att rekommendera i flygsamanhang kanske.
Mamma ska nu inviga en skola tillsammans med Obamas kusin Odinga och sova i tält omringade av beväpnade samurajer.
Vi är mycket avundssjuka.

Vi var hemma några dagar över jul och var då hos våra gamla grannar och pratade gamla minnen. Jag brukar hota med att jag ska skriva en bok om alla bravader vi var med om på Skillinggatan. Likaså denna gången.
Mamma brukar säga att det var total kaos.
Allt var normalt.
Ja som,
-när Magda ramlade ner från garagetaket för hon fick för sig att hon var Madicken
-när Andreas hackade ett hål i väggen i källaren med en yxa och eldade upp Johannes frimärkssamling
-när mamma fick hela skåpet över sig och Daniel fick komma "to the rescue"
-när vi fick ha stängsel i trädgården och konstant stängd grind för att hindra Jakob från att rymma naken
-när pappa och Magda höll på att elda upp hela huset när dom skulle göra julskinka och vi fick spruta med textiltvätt i två år
-när pappa blev hängande i garageporten och mamma sprang och hämtade kameran istället för att plocka ner honom. Vi var då nyinflyttade och resten av folket på gatan stod och gapade och sa:
-Dom förra grannarna märkte vi inte så mycket av..

Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Det fanns en anledning till att vi hade "Veckans Nilsson/Johansson" bland mina vänner förr.
Dom skrattade så dom grät, så även vi..


Julen var bra.
Vi har som vanligt varit en "Karl-Bertil Jonsson familj" och bidragit med mängder. Jag fick ett SAM-hjälpspaket till en fattig familj i Ukraina, 12 regnskogsträd, en ko i Etiopien, en grispappa och grisfoder i Burkina Faso och mat till soppkök i Brasilien.

På nyårsdagen var hela huset ute och åkte pulka i trädgården. Det var som rena rama tillsammanskollektivet. Grannarna undrar nog vad det är för galningar som har flyttat in. Rolig backe har vi i alla fall, ett gupp på slutet som jag givetvis prickade alla gånger och flög som en vante. Höll på att flyga över staketet in till grannen.

I övrigt försöker vi anpassa oss till det här med husboende. Trots att vi är massor med folk kommer ingen ihåg att vi ska tömma soptunnan. Nu står det därför tre säckar med sopor i trädgården, precis ovanför pulkabacken.