kryckolin

Jag kommer ihåg för länge länge sedan.
Det är lite vagt men anstränger jag mig kommer det tillbaka.
Det fantastiska.
När jag kunde dammsuga hela hemmet och ha dammsugaren i en och samma kontakt under i princip hela dammsugningen. Det är nu ett minne blott.
Denna nya rutin innebär självklart en stor risk för mig. Det utvecklas till rena rama nära dödenupplevelserna varje gång jag ska dammsuga eftersom jag slår mig hela tiden.

Exempelvis.

Jag lagar inte mat men förra veckan gav jag mig på att göra en paj. Skar då av mig halva tummen och satte samtidigt den andra tummen i ungstaket.
Har nu bestående men efter detta.
Samma kväll halkar jag i vardagsrummet och ramlar (som att det är normalt). Inte nog med det. Jag får i fallet soffbordshörnet i armhålan (ännu mer normalt). Armhålan svullnar efter ett tag upp och blir helt blå. Det var bra att jag kunde klä på mig själv dagen efter.
Jätte bra.
Perfekt.

I övrigt åt jag inte tacos igår och kollade inte på lets dance precis som vanligt.
Skönt med lite rutin på fredagar. Det är jobbigt när något avviker från det normala.
Något mer som håller sig stabilt är att vi fortfarande inte har någon fast telefon.
Men vem hade väntat sig något annat?

Jag vet inte hur det är egentligen men ibland känns det bara som det alltid regnar.
Eller gör det inte?