nuet
I onsdags höll jag nämligen på att bryta ihop efter att jag gått i trappan på jobbet. Då trodde jag givetvis att det var kört för min del. Jag tänkte liksom kärlkramp, högt blodtryck och hjärtinfarkt nästa. Hörde mitt samvete eka i skallen: Du är en pomfritt, en pomfritt.. Smal på utsidan och fet på insidan.. Inte bra, inte bra..
Men i och med min icke existerande träningsvärk kan jag kanske andas ut, har nog några år kvar innan jag behöver lägga mig under kniven hos kärlkirurgen. Vem vet, kanske slipper jag helt. Hoppet har väckts.
Fredag ännu en gång och jag är ledig i helgen igen. Tredje i rad nu, det är inte klokt så fantastiskt detta är. Denna helgen väntar lyxlir i Göteborg med goda vänner. Här sparas det inte in på lyxen minsann, man får leva medan man kan eller? Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.
Nuet är bra.
Nuet är fantastiskt.
Nuet gillar jag mest av allt.
Inte tänka på morgondagen. Inte tänka på konsekvenser. Att ta vara på livet. Tänka på andra. Tänka på sig själv..
Kanske blir det en del dansande i Göteborg, kanske. Troligtvis mest champagnedrickande i någon röd sammetssoffa, men om.. Kan det då räknas som träning? I såna fall från 0 till 2, blir det då 200%? Extrem ökning! Verkligen extrem ökning.
meditation
Sen när är jag sen till allting hela tiden? När hände egentligen detta? Har det kommit succesivt så där lite smygande så jag inte märkt det förrän nu när det är försent eller har det kommit som en bomb? Det spelar verkligen ingen roll hur tidigt jag går upp eller hur tidigt jag börjar göra mej i ordning. Spelar ingen roll var jag ska eller vem jag ska träffa. Jag springer alltid ut genom dörren med andan i halsen, skorna halvknutna, jackan oknäppt och scarfen halvt hängande runt halsen. Har inte ens tid att slänga soppåsen, det som tar ungefär 20 sekunder om inte låset kärvar. Jag kör konstant minst 20 km för fort på alla vägar.
Är detta ett tecken på stress? Jag som är så lugn.. Verkligen avslappnad.. Lugn som en filbunke.. Breath in.. Breath out.. In and out.. In genom näsan, ut genom munnen..
Har provat alla möjliga former av yoga, meditation och pilates med diverse lustiga ställningar och rörelser. Trott att jag ska bryta mej och dö flera gånger om. Grannen mitt emot (han som brukar spana) har nog haft mycket roligt åt mina huvudstående och konstiga ställningar i vardagsrummet. Kommer ihåg när jag satt och andades till fågekvitter i en halvtimma. Fick kramp i benet hela tiden och filten jag knölade in under skinkan gjorde ingen nytta, träsmak efter 2 minuter. Jag blev verkligen inte mer avslappnad för det.
Inget verkar fungera på mej. Jag är för tankspridd hela tiden. Kan knappt koncentrera mej att läsa längre. Kanske underlättar det om jag skulle välja lite lättare böcker än de jag håller på med. Jag kommer helt enkelt inte att bli som Dalai Lama riktigt än. Kanske har jag satt mitt mål en aning för högt.
På tal om något annat så är min tidigare (nu på lite senare tid vilande) danskarriär återupptagen. Jag är back on track! Salsan började nämligen idag. Det är så fantastiskt roligt att få dansa igen. Det här har jag längtat efter.
Är ingen salsa expert så jag upptäckte höfter med tillhörande muskler som jag inte trodde att jag hade. Påmindes tyvärr om mina sneda armar igen dock. Det är inte lätt att få snygga armar i rörelserna när dom ser ut som två vinkelhakar. Tur att det verkar som att jag har fungerade höfter i alla fall.. Salsaklubb nästa!
Ps, har härmed lämnat soffpotatisen bakom mej. Från 0 till 1 är tydligen 100%, har fått hjälp med matematiken..
tv-licens
Ser jag någon kvällstidning påminns jag om hur fantastiskt skönt det är att inte titta på tv. Huvudnyheten är nästan alltid om vem som brutit ihop i let's dance eller vilken bonde som skickat hem vilken potentiell fru. Jag kan verkligen inte bry mig mindre. Ännu värre är det när de har fina närbilder på kändisar i bikini och man sedan ska gissa vilka celluliter som hör till vem, rätt svar längst ned på sidan med ministil. Jag skiter fullständigt i hur John Travolta förlorade oskulden, att Victoria Beckham opererat näsan, att Brad Pitt varit otrogen eller att Linda Rosing haft födelsedagsfest där det serverats en bröst-tårta. Det måste finnas viktigare saker att bry sig om här i världen.
Och när det blev viktigt att visa ekonominyheter varje dag. Varje dag. Vem bryr sig och för vem förändrar det livet om dollaren gått upp eller gått ned ett öre. Vem har egentligen bestämt ett det ska visas varje dag och vad är skillnaden mot något annat? Ärligt talat, så mycket händer det inte på en dag.
Det verkar som att man kan göra tv-program av vad som helst nuförtiden. Det börjar verkligen att spåra ur. Idag visas en hel del fantastiska program som ej får missas, bl.a: bröstmjölk till salu, top model 11, this american life, hemsökta hus samt en dokumentär om Viktoria Silvstedt.
Tacka vet jag när det bara fanns ettan och tvåan med sändningstid mellan 18 och 21, då det dessförinnan var en vacker testbild som prydde hela rutan. Då man kollade på fem myror, drutten och jena och en långfilm i veckan som sändes på fredagar. Då alla hade en tevekanna, en termos prydd med flätad plast som skulle fyllas upp med kaffe till tv-sändningen skulle börja. Då teven hade hedersplatsen i vardagsrummet och man placerade de finaste prydnadssakerna samt en vacker virkad duk ovanpå. Då man trodde att färgen inte var uppfunnen än och att tevevärden därmed var svartvit i verkligheten.
mat
Vi köpte även en stor sweetie som M precis skivat upp med spänning. Jag hör honom skrika från köket:
"-ska du komma och kolla när jag skär upp sweetien?"
"-kan man ha den i salladen eller vad tror du?"
"-åh, det är så spännande det här.."
tystnad..
ännu mera tystnad..
skriket övergår därefter i mummel:
"-det verkar mest bara vara skal..."
"-den är lite besk.."
tystnad igen.. Sen skrik:
"- alltså vi kommer inte att köpa sweetie nån mer gång kan jag meddela!"
Vi köpte även en stor honungspomelo. Hoppas den gör bättre intryck än sweetien. Dom ser ungefär likadana ut. M tyckte att vi behövde rycka upp oss och göra ett tappert försök att ge oss på frukten igen. Vi äter den nämligen aldrig. Köpte därför den mest skumma frukten vi kunde hitta så det inte skulle bli så tråkigt. Hur kul är det egenligen att äta en banan?
Vi kom även på den briljanta idén att vi ska ha mlijöpåsar med oss nästa gång vi handlar. Det går ju inte att hålla på med plastpåsar. Vad passar bättre till detta ändamål än Tibetpåsarna..
Resultatet av kvällens middag: (skåda minifikon och 100 kronors Gruyereost)
ufo
Jag läste att ett UFO kom för att hälsa Obama all lycka och välgång. Samtidigt såg man en bild på en svart klutt som for fram och tillaka i snabbspolning. Med andra ord så syntes det klart och tydligt att det var ett UFO. Fanns ingen som helst tvekam om detta. Det var väl schysst av de gröna männen att visa sig och att önska lycka till dessutom. Jag är rörd till tårar. Detta kanske var en fredshälsning. Som att: "Nej vi ska inte erövra jorden nu, inte riktigt än. Ni kan vara lugna." Eller så var dom helt enkelt här och checkade läget innan den stora smällen. Den som lever får se. Jag är i vilket fall otroligt spänd på fortsättningen. 
Du Duu Du Duu Du Duuuuuu (Arkiv X theme..)
Vi ska nu göra en målarstudio i biblioteket. M tycker att vi måste frambringa vår estetiska förmåga. Vi har ju målat en varsin tavla tidigare. Det gick sådär om jag ska vara ärlig. Egentligen så var det väl jag som var sämst. Men övning ger färdighet eller? Det ska i alla fall bli spännande. Dukar, färg, penslar i alla möjliga former och storlekar, stativ och målarpaletter i trä. Kanske måste köra med full utstyrsel, rock och matchande basker.
Nackdelen är att det kommer att stinka färg. Förra gången tog det flera veckor för tavlorna att torka. 
Spänning, spänning, förväntansfull..
eftertanke
Såg Schildler´s list. Jag måste dra ner lite på de här allvarliga filmerna, jag blir helt förstörd. Fortsatte gråta i bilen på väg hem och har drömt om det hela natten. Det är så underligt hur det kan finnas så mycket hat. Hur kan människan bli så ond att man hatar en annan människa bara för att den tillhör en speciell folkgrupp eller för att den ser ut på ett speciellt sätt. Ingen människa är ju den andra lik men det spelar ingen roll hur man ser ut på utsidan, det är på insidan man är olika.
Hur mycket jag än funderar på detta så kan jag verkligen inte förstå. Jag blir bara ledsen, frustrerad och upprörd. Hur svårt kan det vara? Var finns kärleken, förståelsen och ödmjukheten?
Jag känner att det är dags för videon igen. Den jag skickade på jul för att väcka eftertanke:
http://www.youtube.com/watch?v=s8jw-ifqwkM&feature=related
I can do for you
Nu är 80 "Free Tibet, Make world peace - tygpåsar" och 50 paket rökelse på väg till oss. Vi får väl se hur det går när M ska hämta ut det på posten denna gången. Jag tror jag håller mej i bakgrunden. I övrigt har vi redan fått respons på påsarna. Många vänner är intresserade. Det finns hopp att det kommer att gå bra för fokk.
Vi har även förhoppningar om att svåger Mi kommer att hitta diverse nya spännande saker som går att säljas. Han är ute på strapatser lite här och var i världen för tillfället. Var några veckor sen vi hörde av honom dock.
Har räknat ut att det bara är 11 veckor kvar till vår nästa resa. Det är ju inte alls länge, kommer att gå fort. Har börjat kolla lite på vad vi ska pyssla med när vi är där. Än så länge så har vi bara bestämt att det blir stor grillfest när vi kommer fram. Det blir mycket mycket trevligt.
3 veckor kvar till jag börjar mitt nya jobb. Spännande och nervöst. Känns overkligt, men det ska bli så roligt. Får väl fortsätta att ha den inställningen så löser det sig nog. Det finns ju ingen människa som kan allt från början.
På tisdag kommer min student Claire från Australien. Det ska bli jätteroligt att äntligen få träffa henne. Det är nästan som att jag längtar till jobbet på tisdag fast det är lördag nu och jag är ledig i helgen.
Blir svårt och förvirrande i början för henne men det ska vi nog lösa hon och jag. Det ska bli så roligt så roligt.
utsvävning om diverse
Allt detta med Obama och allt han nu förhoppningsvis ska tillföra världen påminner mig om julen i år. Jag är i det stora hela nöjd med det vi gjorde i familjerna. Men nästa år ska det bli ännu bättre. Ser redan fram emot det.
Karl-Bertil Jonsson kanske kan hitta rätt stig igen. Hoppet finns.
I år donerade vi pengar, vaccin, höns och getter åt alla möjliga håll. Geten jag fick i julklapp av mina föräldrar gavs till en fattig änka i en liten by utan namn i Kenya. Geten döpte jag till Getrud och hon har nu stabiliserat sig i sitt nya hem. Har fått inside information. Förhoppningsvis blir hon inte kebab riktigt än så jag hinner åka och hälsa på henne. Det får bli ett projekt år 2010. Mamma hänger på, det har hon redan sagt.
världsfred
Nu tror jag på blivande världsfred, ödmjukhet, mänskliga rättigheter, slut på miljöförstöring, slut på fattigdom och hunger. Alla människor är numera lika värda och alla oavsett bakgrund, hudfärg, sexuell läggning och religion har alla samma rättighet att känna glädje och lycka. Alla har samma chans. Alla.
Alla gör vi någonting gott. Alla gör vi någonting bra.
Som sagt, det är inte så farligt att ha olika färg på huden. Huvudsaken är att man har samma färg på hjärtat.
Vi kan. Vi kan tillsammans.
tibetpåsar
Detta var också första gången i världshistorien som jag körde till E utan att köra fel. Förra gången tog jag en liten extra sväng på 4 mil.
Väl framme så hade vi det hur skönt som helst. Bara satt och hängde och moffade i oss en massa god mat, samt fika 2 gånger. Skönt! Vi hade en vision om att vi skulle gå en promenad men på något sätt så var det ingen av oss som förde det på tal. Det är väl skönt att bara sitta och prata, äta och dricka kaffe.. Men som jag nämnt tidigare så är jag ju en soffpotatis. Det är ingen jag hymlar med. Jag kan tycka att det är skönt att gå en promenad då och då men där i skogen finns ju en massa älgar, grävlingar, vildsvin och andra livsfarliga djur. (Inget mot tigar, elefanter och blodiglar i Indien..)
På tal om Indien så mailade M dit igår. Vi får se om dom svarar. Det är ju lite problem med ström och teknologi där utan att gå in på detaljer. Om allt går fram så har han beställt 80 stycken "Free Tibet-tygpåsar". Han ska sälja dom på fokk och donera pengar via individuell människohjälp. Kom 30 stycken på posten förra veckan i ett mycket skumt paket. De tittade mycket undrande när M tog med sig paketet ut från Preem. Stank rökelse (som knark) i hela lokalen. Får se om polisen står där när han ska hämta ut nästa paket..
a tribute to Megan
Har tänkt mycket på en röd liten fantastisk bil. Hann inte med att säga adjö.
Det gick fort, så fort.
När jag går ut från huset kollar jag åt vänster med förväntansfull blick, men hon är inte där. Kvar finns bara en oljefläck av den bil som en gång stod där. Såg igår att en annan bil ställt sig på hennes plats. Som att hon skulle va glömd redan. Ett dygn hade gått och skuggan av henne har redan suddats ut.
Tänk alla gånger som hon susat fram på motorvägen. Visserligen gick det lite långsammare, lät lite mer och var lite mörkare mot slutet. Hon har trots detta alltid tagit oss rätt. Vi har alltid kommit fram.
Det finns underbara minnen att blicka tillbaka till. Tack..
Otrolig vändning.
Megan hade liksom köpt biljetten till himlen men planet hade inte gått.
Inte börjat klättra uppåt på stegen.
Inte börjat öva på talet till Sankte Per, men det var nära, så nära.
Nu är det nästan som att hon återuppstått. Fick ett liv till, en extra chans.
Hoppas dom tar hand om henne väl. Om jag ska erkänna så har vi väl inte behandlat henne med den vördnad hon förtjänar. Tvättat henne en gång om året på sin höjd, nog aldrig städat inuti.. Schampo, vax och dammsugare har bara funnits i hennes mest underbara drömmar.
Egentligen räcker det att dom dammsuger henne.. Eller att dom drar lite med en blöt trasa på instrumentbrädan. Tänk att äntligen se hastighetsmätaren igen. Den har gömt sig under 2 cm tjockt lager damm de senaste 2 åren. Det finns säkert 5 kassar med skräp i henne att rensa ut, minst en hel lövhög.
Det är hennes tur nu. Tänk om dom pimpar henne på riktigt.
Kanske får fantastiska guldfäljar och lädersäten. De finaste däcken. Kanske monterar in en stereo med cd, hänger in en gott doftande wunderbaum. Vaxar, tvättar, sprutlackar. Masserar henne med dammsugarmunstycket. Drar med en skummande svamp över hennes lack och tvättar extra noga vid däcken.
När jag blundar så ser jag henne i toppskick glida fram som ett skott på motorvägen med solens varma strålar reflekterandes mot hennes glänsande nyvaxade lack.
Hon kommer att få det bra, det känner jag.
Vi kommer att minnas dig för evigt.
ny vändning
Klockan 18.00 såldes hon. De körde glatt iväg med henne utan ett enda lyse. Motorn brummade så hela kvarteret trodde det var krig.
B slutade svara i sin telefon och 2 timmar senare hade han 70 missade samtal samt en mängd sms.. Det verkar som det går att sälja vad som helst. M är eld och lågor nu p.g.a. detta. Han ska städa ur källaren och sälja varenda grej vi äger som vi inte använder. Konstant nya idéer..
Kändes dock som det här med bilen blev lite abrupt.. Jag hann inte riktigt med. Det är konstigt hur fäst man blir vid bilar. När vi körde vår förra bil till skroten kom det en liten tår, ja en liten i alla fall.
Hon får i alla fall en nystart nu Megan. Först tror man att livet är över sen tar det en helt annan vändning.
Pizzakväll igår, mycket mycket trevligt. M tog emot gästerna iförd sin kaftan som han sydde upp i Indien. Under körde han med långkallingar och ulltofflor.
Pizza, vin, vattenpipa, sång och musik.. Härligt!
saturday night
Ledig ikväll. Pizzamys och öl med goda vänner. Börjar inte förrän 14.30 imorrn.. Skönt!
Här kommer lite klipp från underbara filmen Once att hålla till godo med så länge.
http://www.youtube.com/watch?v=CoSL_qayMCc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=lhuvfexQ-58
http://www.youtube.com/watch?v=0k_Pe_iNYO4
musik
http://www.youtube.com/watch?v=AratTMGrHaQ
http://www.youtube.com/watch?v=9GdQevHYiW4
http://www.youtube.com/watch?v=njG7p6CSbCU
köld
Det enda som drar ner stämningen är att det är så förbannat kallt att det till och med är frost på fönsterrutorna. Får väl ta in bilruteskrapan och skrapa lite, jag ser inte ens ut knappt. Men visst är det härligt med köld och vinter.. Kan räkna upp en massa underbara anledningar:
Så fort man går utanför dörren så slutar man att känna sina tår och händer
Fryser ständigt, även om man har ylletröja och raggsockor
Tar en kvart varje gång man ska gå utanför dörren samt en kvart varje gång man kommer in (kan vara värdefull tid som man hellre vill lägga på annat)
Hela huden blir som fnöske och man får använda en hudlotion i veckan annars ömsar man
Håret står konstant upp av elektricitet
Man stötar av allt man tar i
Är konstant mörker, sett solen en gång på sin höjd sen november
Men mmm det är underbart..
Ser fram emot en trevlig helg, på jobbet... Men någon måste ju ta hand om de sjuka, kan ju lika gärna vara jag.
Lördag är det pizzakväll med öl. Det ska bli mycket mycket trevligt. Vi ska tydligen bajsa i grannens brevlåda också p.g.a. hemlighetsstämplad anledning. Vet inte om det kommer att funka men det är ju helt klart värt ett försök.
vitt papper
Ledig idag.
Har mest slappat vilket innebär:
-varit hos frisören
-städat hela lägenhen, till och med (inte igår) dammat och utsatt mej för totalt allergianfall
-tvättat 8 maskiner
-vattnat hos grannen där jag dessutom råkade mörda en av blommorna..
Om det inte var nog så har jag även besiktigat nya bilen. Det var första gången i världshistorien som jag slapp skämmas när jag körde in där. Jag kände mej nästan lite stolt. Har tidigare fått körförbud på bilen i princip varje gång. Bogserats hem..
Citat (på Jönne): "-Dööh kom hit lite rö, jag vill ba att du ska se hu illa det ä..", slut citat.
Denna gången var det inget fel på bilen. Fick ett helt vitt papper.. jag var helt i chock. Brukar få besiktningsprotokoll med stora oranga klisterlappar och röd skrift, nu var pappret verkligen helt vitt. Kanske ska rama in det i en fin guldram.
Detta är en stor händelse. Livet går framåt, inte bakåt.
soffpotatis
Igår hade jag en vision om att jag skulle ut på en promenad. Lite raskt sådär för att ja, börja träna lite. Det var ju inte igår som jag motionerade direkt, kommer knappt ihåg hur man gör. Jag bytte om till de mest träningslika kläder jag äger och gick ut i hallen för att ta på mej ett par gympaskor. Jag blev stående som en stel pinne och stirrade på de enda gymnastikskorna jag äger som dessutom är 10 år gamla och använts 5 gånger på sin höjd. Började svettas lite smått och kände mej illa till mods. Det slutade med att jag lät bli att ta på mej skorna. Jag övertalade givetvis mig själv att kolla på film och äta upp en hel dessertost med tillhörande kexpaket istället.
Konstigt att det ska va så svårt att träna lite. Jag är helt förslappad, en soffpotatis! Det är ju inget att va stolt över. Eller ska jag va en stolt soffpotatis kanske? Jag har säkert en massa andra fina kvaliteter, men ibland känns det som att det är otroligt svårt att hitta dom. Får leta länge, länge..
Jag ska i alla fall förhoppningsvis börja på salsa i Januari. Även om det bara är 1 gång i veckan så är det ju ett otroligt uppsving när det gäller träning. Nu är jag ju på 0. 0 till 1, är det 100%. Jag kan ju inte räkna.
allvarligt talat
Varför tycker man alltid att ens eget liv är så otroligt ospännande och ointressant? Att det aldrig händer nåt roligt och att alla andra har så fantastiskt spännande och actionfyllda liv.
Men allvarligt talat igen så känns det faktiskt väldigt roligt! Jag känner mej laddad. Man kan ju aldrig göra mer än sitt bästa, eller?
Apropå ätandet så var jag helt säker på att jag skulle få vinterkräksjukan idag. (Nej, jag är inte hypokondriker..) Tre faktorer på en gång (minst) som påverkar ätandet känns ju inte helt stabilt.
Har i alla fall inte fått nån kräksjuka än. Men jag trodde ju som sagt att jag var immun fram till förra året. Då spräcktes alla mina förhoppningar om det utan att vi behöver gå in på detaljer.
måndag
Tänk om det vore så. Vad är det egentligen för fel med att tro på att människan i grund och botten är god. Alla kan väl om dom vill. Det krävs så lite för att göra så mycket. En för mej liten skitgrej kan förändra en annan människas liv. Eller? Man vet ju aldrig..
Varit på jobbet idag. Givetvis försökt värva alla mina medarbetare till Kiva med varierande resultat. Men alla har ju en egen vilja. Fick i alla fall en del att skänka både oxar, kor och hönor i julklapp. Men som sagt, det är många fler som behöver oxar..
Fick också veta idag att jag har fått en nytt jobb på jobbet.. Känns spännande, läskigt, otroligt, konstigt, ovant, fantastiskt roligt and so on.. Börjar 1a februari. Kommer antagligen att drömma mardrömmar eller ha total insomnia tills dess. Vet inte heller om jag kommer att kunna äta, antaglien inte.. Men jag har ju i alla fall varit fastande sen salmonellakatastrofen i Indien så det blir ju ingen skillnad.
Vill egentligen hoppa fram i tiden ett halvår, men det går ju inte..
pensionärsresa
Vad gör man när man vaknar en lördag och inte har nåt planerat när man är van att ha tusen bollar i luften. Vaknade (ganska sent) och kände hur det började krypa i mej. M hade en fantastisk plan som resulterade i att vi åkte på pensionärsresa i Västergötland med vår nya bil Stuart. Jag försökte att verka lika exalterad som han över att besöka ostfabriken i Falköping samt gå ut på Vulkanön i Tidaholm. Kallt som bara den så jag satt hellre kvar i bilen med den fungerande stjärtvärmen på. Underbart med nya bilar, dom fungerar i alla fall i början.
Ser fram emot ytterligare en oplanerad dag imorgon.
lån
Har lånat ut pengar idag som ett "post-julprojekt" till Luzmila i Peru och till Norbibi Sattorova i Tajikistan. Luzmila har en liten affär och Norbibi försörjer sig på boskap. Dom ska tydligen betala tillbaka pengarna om ett år men det gör inget om som glömmer.
Är i övrigt nöjd med min utsvävning om julprojekt i år. Detta trots att det ofta känns som att Karl-Bertil har gått vilse.
