quen

M ska beställa en ny mobil till mig.
Han säger att jag ska få den i födelsedagspresent.
Jag har påpekat att jag fyller år i maj.
Det spelar tydligen ingen roll.

Brådskan kommer av att han själv känner att han behöver en ny mobil, han påstår att hans liv inte längre kan fortskrida utan en I-Phone och dess fantastiska finesser. Speciellt finessen då displayen visar ett ölgas som man genom att man tippar lite på telefonen kan "dricka upp". Fantastiskt vad tekniken kan göra!
Det är tydligen inte heller telefonen i sig som är viktig utan framför allt kalenderfunktionen. Va?! Hittills har han aldrig skrivit upp något på något annat än små postitlappar och gamla kvitton som finns till hands i närmaste ficka.

M har försiktigt introducerat en idé om att hushållet nog max ska ha en I-Phone och eftersom han behöver kalenderfunktionen dunderar han över om inte det bästa vore om jag kan tänka mig en kinesisk kopia kallad Ti-Phone. Han påstår att den är minst lika bra som iphone och tillverkas enligt ryktet på samma fabrik i asien någonstans till och med.. tyvärr har den inte samma kalenderfunktion vilket gör att det är bättre att jag får den än han.. Han har inte helt övertygat mig om Ti-Phonens fördelar kan jag säga..
Fortsättning följer..

M har förutom detta med mobilabstinensen fått storhetsvansinne och köpt ett nytt högtalarsystem på Media Markt. Jag är skeptisk som vanligt och har försiktigt påpekat att vi fortfarande har en turkos glödlampa med målarfärgstänk i taket i badrummet. Dessutom har den sladdar som hänger lite för nära duschen för att det ska vara tillåtet. M svarar glatt med att det är därför vi har jordfelsbrytare samtidigt som han med entusiasm diggar med i "Balladen om Olsson".

Vårt Tanzaniaäventyr är utbytt mot Middle East. M säger att jag därför måste läsa Exodus minst en gång samt gå på bokrean och leta efter böcker om sexdagarskriget. Han har erbjudit sig att hålla mindre förhör och dela med sig av sina hebreiskakunskaper.

Lektion ett:

Quen - uttalas kään. Det betyder tydligen något i stil med: Hej! Hej på dig! Allt väl? Visst, allt bra med mig. Själv? Bra. Okej fint vi hörs. Ok ha det bra! Japp du också!...

Det trodde jag inte. Jag menar att jag skulle lära mig att hålla en hel konveration på första lektionen!!

Kään!!


höjdpunkt

Sitter och tänker, som vanligt.
Tänker tillbaka.
En av höjdpunkterna i mitt tidigare liv var när jag var med och sjöng här:



Ps, Henka och Nicke är med i bild..
Kommer ni ihåg?
Jag får gåshud bara jag tänker på det.

tanke

M har fortfarande inte nämnt om det blev några tio procent på löneökningen.
Är tystnad verkligen ett bra tecken?
Jag vet inte om näsduksincidenten gav någon vidare effekt. Det kändes hoppfullt.
Vilken fantastisk idé. Vilken dramatik liksom.
Det viskas däremot en del om detta på kassan. En del vet inte vad dom ska tro.
Hörsägen eller sanning.
Det är frågan.

Loppisrunda som vanligt med huset förra lördagen. Det är standard varje lördag numera. Skillnaden var att förra lördagen var huset fullt av ännu mera familjemedlemmar. Det var som rena rama Taikon när alla skulle ge sig av. För att inte tala om hela helgen.
Jag och Folke stannade hemma. Det skulle vara lugnt enligt min syster, han skulle sova hela två och en halv timma.
Skönt tänkte jag. Lite lugn och ro.
Vad hon egentligen menade var att han skulle sova tio minuter och sedan vara som ett vilddjur och bajsa två gånger. Så fort jag satte ned honom på marken drog han i allt, kastade mina ljusstakar, började äta bark, slet i vad han än kunde hitta. Jag blev helt genomsvett. Att kolla på teve och mysa var inget som gick hem.
En vinnare på loppisrundan (som alla andra fick uppleva) var utförsäljningen av gamla församlingshemmet här i B-Ryd. M ryckte åt sig en lampa som var som en stor vit boll. Det fanns två lampor av detta exemplar. M hade givetvis riktat in sig på båda. Han tog tag i den ena och närmade sig den andra med bestämda steg. När han hade en halvmeter kvar kastade sig en tant med spretigt hår in emellan och ryckte åt sig lampan. Hon hade sån fart att håret flög. Hon såg även lite skräckinjagande ut så M stannade upp och vågade inte röra sig. 
Han grämer sig än idag över detta. 
Tittar suckande på lampan och beklagar sig över att vi bara har en.
Det blir givetvis en ny loppisrunda imorgon. Men nu med endast de inneboende familjemedlemmarna. Innefattande oss gamla samt den nyaste lilla medlemmen.
Vi kallar honom Bob och han fyller tre veckor på måndag. Yey.

Tanke nummer 1:
Vem kan egentligen hacka lök?

Tanke nummer 2:
Fastnade för Eva Dahlgens text Guldgrävarsång.
Helt fantastisk.



Jag ska ut och leta guld, men inte sånt som glimmar här
Jag ska finna mej en skatt och öppna en affär
Där ska jag sälja kärlek till alla som vill ha
Och dom ska få betala med sånt som jag vill ha
Det finns så många människor som inte äger nåt
Men ändå har så mycket som dom vill ge bort
Dom ska få handla gratis
Ett sätt att visa sympati
Men så finns det dom med skavsår i händerna, men dom struntar jag i
Jag ska ut och leta frihet, men inte sån man köper här
Jag ska frita mina sinnen och bygga mej en bro som bär mej
Över haven till nåt annat land
Där ska jag kyssa mina bröder och systrar och vi ska älska varann
Jag ska ut och leta drömmar, till mitt nya jag
Jag har delat upp i högar
Dåligt och bra
Jag pussar på det onda och älskar allting som är gott
Och jag har blivit till en helhet av de gåvor jag fått

en del incidenter

Stolarna från Göta Hovrätt är inköpta. 
De köptes i Malmö av svåger Micke. Han fick bära dom genom staden samtidigt som han tog en nätt promenad på 45 minuter i 15 minusgrader. Nu står stolarna i hans lilla lägenhet och väntar på att bli hämtade. M ser fram emot att hitta Krister Petterssons tuggummi fastkletat under någon av dom. Han har också sagt till Micke att om han tar hem några polare som ska sitta i stolarna så måste det vara kriminella, några oskyldiga sittare intresserar oss inte. Stolarnas image får inte gå till spillo.
Vi har ännu inte beställt perukerna.

Elin och Andreas sov hos oss förra helgen. A satte på allvar väckarklockan på kvart över sex på lördagmorgonen för att inte missa naturmorgon.
Jag: -Är du galen?
Han: -Ja men det handlade om fågelholkar och var otroligt spännande. I samma klass som programmet om den svartmunnade smörbulten.
Jag: -?

M har nu på allvar bejakat sin konstnärliga sida. Det senaste är att han beställt ett staffli som han ska ha i sin nya atelje som är det senaste byggprojektet. Han har även fått för sig att han ska konstmåla hela öppna spisen. Jag ställer mig hälsosamt skeptiskt till detta lilla projekt och hoppas att kreativiteten rinner av honom innan han sätter sin masterplan i verket.
I och med sitt nyvunna konstkännande har M nu även börjat ge sig på att kommentera kollegors verk. Idag fann jag honom stående framför en reproducerad Salvador Dali och humma igenkännande.  Han tittade även en aning kritiskt och skrockade lite.

Vi hämtade även tillsammans med staffliet Ms nya ölsats som tar upp hela fokk-rummet.
Han ska brygga eget och hävdar att närproducerat aldrig ska underskattas.
Även detta ser jag fram emot med stor entusiasm.

M hade lönesamtal idag. Han hade långtgåeende planer på att iscensätta ett blandat potpurri av scener från Braveheart. Tydligen hade han fått tag på någon form av brynja i skinn och målat sig i någon ljusblå skotsk nyans. Han planerade att leda sin armé till fullständig seger (och i det här fallet en ökning av lönen med minst tio procent.)
Hans chef såg också ovanligt blek ut när han fradgande skrek:
-"you may take my life... you may take my land... but you'll never take... MY FREEDOM!!!!!!!!!!!"
Samtidigt lät han någon form av näsduk singla ner från handen. Tydligen blev det lite obekvämt tyst efter detta utspel så M plockade upp näsduken och gick därifrån. Han har inte riktigt avslöjat om det blev några tio procent.
Han har även mumlat något om att nästa lönesamtal blir i form av ett blandband som kronologiskt ska följa utvecklingen. Han har inte alla låtar klara men siktar på att börja med "hello.. is it me youre looking for.." och avsluta med "I want break free" alternativt "fuck you, fuck you very very muuuuch".

Vi får nog hoppas att konstnärskarriären tar fart om ska bli rika verkar det som..


sportbil

Spyker har köpt Saab.
Nu är det klart.
Vi kör sportbil.
Officiellt.

Det var nämligen mörkt här ett tag när i princip hela familjen köpte Saab två månader innan de gick ut med informationen att det skulle gå i konkurs.
Slutet var nära liksom.
Men det är trots allt ändå så att det i och med detta hade utvecklats till en kultbil.
En bil som man hade förr.
Som en folkvagnsbuss eller en Amazon.
Ja, ganska likt ändå.
Inte helt fel.

Helgen som gick var enbart fylld med slapperi. Ja vi hade celebert besök i fredags kväll där det även beslutades om en spa-helg framöver. Mycket trevligt. Morgonrockar, bubbelbad, god mat och champagne sitter aldrig fel. 
I lördags och söndags höll jag ställningarna medan maken och svärfar byggde vägg.
Det var riktigt trevligt de första tre timmarna på lördagen. Satt och slappade lite, drack några koppar kaffe, la in en tvätt, dammsög upp sågspånen emellanåt som letade sig in i bohaget efter allt sågande. Ja det var trevligt att äntligen ha lite tid hemma.
På söndagkvällen utvecklades det till fullständig panik av att jag inte gjort något att jag bara längtade till jobbet på måndagen. Gick och la mig vid åtta för att det äntligen skulle bli slut på den här helgen utan några som helst happenings.
Jag behöver action.
Måste beställa resa snart tror jag.
Jag växer fast.

Idag åkte vi direkt efter jobbet (efter två timmar övertid som vanligt) till våra goda vänner som precis köpt hus. Spanade in, åt fantastiskt god mat, drack rödvin och lånade hem fantastiska böcker som vi nu ska förkovra oss i.
Vi lyssnade på berättelser från liftande i Afrika på 90-talet. Fantastiskt, jag måste dit. Jag kanske inte kan nöja mig med Tanzania. Kanske måste vi vidare. 

På tal om hemlånade böcker.
Har varit otroligt tomt utan ett bibliotek här hemma.
Böcker i dammiga lådor.
Inte bra.
Dåligt omen.
Böcker ska läsas. Det är det dom är till för. Skönt att ha lite böcker nu så jag kan få några dagars televisionsledighet.
Hoppas jag har nåt att läsa när melodifestivalen drar igång så jag slipper titta på det.
Hoppas.


Undra varför inte denna finns på Spotify..
Given annars.


regn eller sol?

Hm..

I am the storm I am the wonder
And the flashlights nightmares
And sudden explosions

I don't know what more to ask for
I was given just one wish



rutin

Jag kommer ihåg för länge länge sedan.
Det är lite vagt men anstränger jag mig kommer det tillbaka.
Det fantastiska.
När jag kunde dammsuga hela hemmet och ha dammsugaren i en och samma kontakt under i princip hela dammsugningen. Det är nu ett minne blott.
Denna nya rutin innebär självklart en stor risk för mig. Det utvecklas till rena rama nära dödenupplevelserna varje gång jag ska dammsuga eftersom jag slår mig hela tiden.

Exempelvis.

Jag lagar inte mat men förra veckan gav jag mig på att göra en paj. Skar då av mig halva tummen och satte samtidigt den andra tummen i ungstaket.
Har nu bestående men efter detta.
Samma kväll halkar jag i vardagsrummet och ramlar (som att det är normalt). Inte nog med det. Jag får i fallet soffbordshörnet i armhålan (ännu mer normalt). Armhålan svullnar efter ett tag upp och blir helt blå. Det var bra att jag kunde klä på mig själv dagen efter.
Jätte bra.
Perfekt.

I övrigt åt jag inte tacos igår och kollade inte på lets dance precis som vanligt.
Skönt med lite rutin på fredagar. Det är jobbigt när något avviker från det normala.
Något mer som håller sig stabilt är att vi fortfarande inte har någon fast telefon.
Men vem hade väntat sig något annat?

Jag vet inte hur det är egentligen men ibland känns det bara som det alltid regnar.
Eller gör det inte?

västra flygeln

Hålet i väggen blir större och större.
Jag kan faktiskt erkänna att det kommer att bli bra. Mycket bra. 
Det kommer att ta lång tid innan det är färdigt bara. Men vi är ändå så vana att leva i kaos nu att det inte gör något.
Ha tålamod loppor, natten är lång..
När det fantastiska projektet tillslut är klart påstår M att han ska döpa det till Västra Flygeln. 

Jag har rensat bort julpiffet. Detta resulterade i att jag gjorde en lampinventering igår.
I mörker.
Vi behöver 17 nya lampor bara i dom rummen som är färdiga. Detta är inte på grund av att dom gamla är fula utan helt enkelt för att vi inte har några. Vilket självklart förklarar mörkret.
Vi begav oss till varenda affär som existerar och kom hem med en endaste lampa.
Bra, endast 16 kvar då.

Papprena från telia har äntligen kommit.
Detta efter tio veckor och sju telefonsamtal.
Hurra.
Jag trodde dom hade kidnappat vårt telefonnummer.
Att det trots detta ska börja fungera snart är väl ändå för mycket att hoppas på.

Mamma har gett bort alla sina skor till en kvinna i Kenya som inte hade några.
Hon ska resa hem utan.

dommarstol

Jag är insnöad.
Eller, inte riktigt men i princip.
Vi fick krypa till korset och bege oss ut för att skotta idag i alla fall. Det fungerar tydligen inte så bra att trampa en gång när det är en halvmeter snö. Alla hjälptes åt!.. Ja, eller vi hade inte så många skott-skyfflar så Hanna och jag tittade på..
Jag stampade med fötterna för att snygga till det lite.
Egentligen var det väl på grund av att jag höll på att frysa ihjäl och därmed försökte få upp värmen och slippa amputera tårna.
Men det erkände jag naturligtvis inte.

I måndags gick alla till jobbet igen efter ledighet. För vissa var det så jobbigt att jobba en dag att dom tog ledigt på tisdagen igen. Andra fick fortsätta gå till jobbet. 
När jag skulle gå hem i måndags hade jag tio missade samtal från personer boende i mitt hus som ville åka bil hem från jobbet istället för buss. Hämtade upp diverse folk i stan och passade på att åka till Media Markt för att köpa ny tvättmaskin. Vi var givetvis tvungna att gå in och andas lite på K-Rauta med fast vi inte ens skulle ha något där. En del tyckte att vi kunde gå och titta runt på olika hyllor, man hittar tydligen alltid något som man kan köpa.

M har fått för sig (=bestämt) att vi ska köpa stolar till matsalsbordet från Göta Hovrätt.
Dom som mördarna suttit i..
Vi ska även ha dommarstolen.
På hörnet. Högsätet liksom.
Undra var vi ska beställa perukerna?

M har varit ledig idag och har då (utan att först samtala med sin hustru) börjat göra hål i väggen i ett av rummen. Det ska tydligen göras en ny dörr. Har har rivit in till trät och börjat hacka sig igenom. Nu på kvällen har han börjat fundera över vilka av plankorna som är bärande och hur han med socionomutbildning ska räkna ut detta.
Va bra.
Men vi märker väl när taket ramlar in inatt antar jag eftersom det är femton minus grader.
Jag menar det kanske drar lite kyligt.


tillsammanskollektiv

Nu har mamma flygit till Kenya.
Det gick nog bra trots att inrikesbiljetterna var lite luriga att beställa. Sverige fanns nämligen inte med som hemland. Det enda som gick att välja på S var Samoaöarna. Valde man inget blev det automatiskt Afganistan. Inget att rekommendera i flygsamanhang kanske.
Mamma ska nu inviga en skola tillsammans med Obamas kusin Odinga och sova i tält omringade av beväpnade samurajer.
Vi är mycket avundssjuka.

Vi var hemma några dagar över jul och var då hos våra gamla grannar och pratade gamla minnen. Jag brukar hota med att jag ska skriva en bok om alla bravader vi var med om på Skillinggatan. Likaså denna gången.
Mamma brukar säga att det var total kaos.
Allt var normalt.
Ja som,
-när Magda ramlade ner från garagetaket för hon fick för sig att hon var Madicken
-när Andreas hackade ett hål i väggen i källaren med en yxa och eldade upp Johannes frimärkssamling
-när mamma fick hela skåpet över sig och Daniel fick komma "to the rescue"
-när vi fick ha stängsel i trädgården och konstant stängd grind för att hindra Jakob från att rymma naken
-när pappa och Magda höll på att elda upp hela huset när dom skulle göra julskinka och vi fick spruta med textiltvätt i två år
-när pappa blev hängande i garageporten och mamma sprang och hämtade kameran istället för att plocka ner honom. Vi var då nyinflyttade och resten av folket på gatan stod och gapade och sa:
-Dom förra grannarna märkte vi inte så mycket av..

Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Det fanns en anledning till att vi hade "Veckans Nilsson/Johansson" bland mina vänner förr.
Dom skrattade så dom grät, så även vi..


Julen var bra.
Vi har som vanligt varit en "Karl-Bertil Jonsson familj" och bidragit med mängder. Jag fick ett SAM-hjälpspaket till en fattig familj i Ukraina, 12 regnskogsträd, en ko i Etiopien, en grispappa och grisfoder i Burkina Faso och mat till soppkök i Brasilien.

På nyårsdagen var hela huset ute och åkte pulka i trädgården. Det var som rena rama tillsammanskollektivet. Grannarna undrar nog vad det är för galningar som har flyttat in. Rolig backe har vi i alla fall, ett gupp på slutet som jag givetvis prickade alla gånger och flög som en vante. Höll på att flyga över staketet in till grannen.

I övrigt försöker vi anpassa oss till det här med husboende. Trots att vi är massor med folk kommer ingen ihåg att vi ska tömma soptunnan. Nu står det därför tre säckar med sopor i trädgården, precis ovanför pulkabacken.


telia

Det har väl inte direkt flutit på sedan vi skaffade telia. Egentligen borde dom vara överlyckliga, stolta och jublande över att vi i kollektivet Villa Vida Vy valt deras bolag.
Egentligen.

Det tog som sagt några veckor innan våra två digitalboxar satt på plats och fungerade. När vi haft boxarna några veckor lyckligt ovetandes kom ett brev från telia.
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi sprang genast dit fulla av förväntan när avin anlänt i brevlådan. Vi gjorde direkt den läskiga upptäckten att vi bara fått en box. Paniken var nära.
Hanna ringde till telia för att kolla vilken av boxarna det var fel på så vi inte skulle byta fel box i onödan. Hon slussades runt till fem olika människor. Tillslut hörde jag henne säga: "Ja men lovar du mig att nästa person kan hjälpa mig då för jag orkar inte prata med fler folk nu!" När hon dragit historien och frågan för den sista personen hör jag henne säga:
"Varför skulle jag hitta på det??" 
I tragiken var det ändå så komiskt att jag skrattar än.

Två veckor senare kom ett nytt brev:
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi kollade på varandra och tog ett gemensamt beslut att göra: ingenting.

Igår kom ett nytt brev:
"Hej, roligt att ni valt telia. Ni har beställt tv, telefoni och bredband. Inom kort kommer digitalboxar på posten samt intruktion för installation. Hoppas ni kommer vara nöjda med telia."

Yeah, right!
Ännu läskigare är att jag känner på mig att det inte är över än..


klart eller kaos?

Tid är lika med noll.
Varje dag efter jobbet blir det den lilla korta vanliga svängen till:
K-Rauta
Ekholms
Bygg-Max
Ikea
Media Markt
Beijer
Konradssons Kakel
and so on
Tar aldrig slut.
Aldrig. 

I övrigt har vi fortfarande ingen telefon.
Nu hatar vi telia.
Det är underbart att konstant prata i mobiltelefon och därmed bli ruinerad och få hjärncancer på grund av all strålning.

Badrumslennart har börjat.
Men det är liksom inte så mycket mer än så.
Varje dag är spänningen olidlig. Jag menar har han varit där eller har han inte. Jag intalar alltid mig själv att han inte varit där för det känns mest troligt.
Självbevarelsedrift liksom.
Mina tjejkompisar kommer hit nästa fredag och vi har en liten vadslagning.
Klart eller kaos? 
Den som gissar rätt vinner en dumlepåse.

Vi eldade i öppna spisen i helgen.
Slutsats: Vi är inga scouter.
Det bolmade in rök så det blev som en dimma i hela vardagsrummet.
Nu luktar allt lägereld igen.
Härligt!

jaha

Nu har vi flyttat.

Det blev lite abrupt. Vi var nämligen ute i så god tid att vi kom på det dagen innan. Men vi hann med att flytta allt på en dag.
Nu lever vi i toal kaos.
Badrumslennart skulle börjat v.46. Nu är det v.48 och han har fortfarande inte visat sig.
Men visst, vi är vana att leva i sunk. Det är supertrevligt att trava ner till grannarna och duscha klockan 05 på morgonen så det gör inget.
Vi har i alla fall internet. Igår fick vi till och med teve. Stora grejer är det.. Tyvärr väntar vi fortfarande på telefonlinjen men vi har i alla fall köpt splirrans nya telefoner som står på laddning och otåligt väntar på kontakt med yttre världen.
Imorgon är jag ledig hela en dag. Första gången sedan förra tisdagen. Då får jag besök från Norrköping, hurra.

Vi måste köpa en stor frysbox till källaren. Vi har nämligen köpt en halv gris. Eller jag menar, M har köpt en halv gris. Jag påminde honom om att vi inte ens äter gris. Jag fick till svar att det var dags att börja med det nu. Nu väntar vi med spänning på leveransen som ska ske denna veckan.
Det är i princip lika spännande att vänta på grisen som det är att vänta på badrumslennart.
Vadslagning varje dag.

M påstår att han har tagit upp sin träning igen. Egentligen så betyder det att han har tränat en gång. Han önskar sig nya träningskläder i julklapp eftersom han påstår att han ser ut som Ullaredscamparen i dom han har. Tobias däremot som han tränar med är jättehipp i sin heltäckande hip-hop dräkt som han precis köpt i Indien.


k-rauta

K-Rauta är vårt nya inneställe.
Hänger där varje dag.
Kan hela affären utantill snart.
Alla känner igen oss.

Vi var där i förrgår och beställde en duschkabin för 20 000. Vi tänkte att betalningen nog skulle ske när den levererades. På det sättet hade vi hela sex veckor på oss att skrapa fram stålarna.
(Som om det skulle vara lättare då.)
Det blev givetvis inte riktigt som vi hade tänkt.
När snubben som tog emot beställningen klickat färdigt på datan gav han oss ett papper och sa på bred Jönne:
-Då så, då visar ni det i kassan och betalar på väg ut.
Vi log lite anträngt och svarade:
-Eh.. aaaaa...
Jag kritvit.
M fick pärlor i pannan och började svälja nervöst.
Vi började gå med stapplande steg.
M: Har du några pengar?
Jag: Näe, har du?
M: Näe..

Eftersom hela famlijen hänger på K-Rauta dagligen så stötte vi givetvis på svärfar efter en stund som kunde lösa ut oss. Annars hade det väl fått bli som i Malaysia där vi fick erbjuda vår arbetskraft. De kanske hade velat ha massage eller nåt.


Reklamen har aldrig varit så efterlängtad som nu. M längtar hur mycket som helst och är eld och lågor när den har kommit. Droppen var ändå när han erkände att han på K-Rautas hemsida går in och smygkollar på reklamen två dagar innan den kommer i brevlådan. Droppen blev ett vattenfall när den manliga huskompanjonen sa att han gör likadant.

host

Nu kom jag på mig själv med att sitta och böla till "we are the world"..
Ja men, äsch, host, hm, det måste vara hormonerna eller nåt.

Det finns så mycket fina människor där ute, men var är dom?
Hallå!!??

"We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me"




There comes a time
When we head a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
And it's time to lend a hand to life
The greatest gift of all
We can't go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of
God's great big family
And the truth, you know love is all we need
Send them your heart
So they'll know that someone cares
And their lives will be stronger and free
As God has shown us by turning stone to bread
So we all must lend a helping hand 

When you're down and out
There seems no hope at all
But if you just believe
There's no way we can fall
Well let us realize
That a change will only come
When we stand together as one


We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me

Om

Min profilbild

kris

RSS 2.0