adjö allergi
Mitt vuxenproblem är löst.
Jag skulle få låna en gammal dammsugare av U. Hon skulle ställa ut den i uterummet så jag kunde svänga förbi och hämta den igår efter dansträningen.
-Den är gul, sa hon.
-Va bra sa jag. Annars kanske jag hade tagit fel och tagit en blå eller grön.
Det hör ju till vanligheten att det står en mängd olika dammsugare i hennes uterum.
Det tog en helt annan vändning. Slapp låna en gammal gul dammsugare. Jag är nu ägare av en röd splitterny dammsugare som jag fick i tidig födelsedagspresent. Med allergifiler dessutom. Skönt. Jag har gått och snörvlat länge nu och fått hetsäta piller och spruta nässpray.
Adjö allergi!
Idag är jag ledig. Min enda ledig dag. 6 arbetspass i rad väntar fr.o.m. imorgon. Men det är lugnt. Jag jobbade 8 dagar i sträck förra veckan och överlevde det utan psykotiska inslag. Ska idag städa, äntligen! Känner mig som Monica i vänner. Ska även tvätta och greja lite inför resan. Våra reskompanjoner kommer hit ikväll för vindrickande, planerande och lusläsande av Lonely Planet. En sak är redan inbokad, Jazzklubb i New York. Vi får se vad vi hittar på mer för spännande.
Det är verkligen snart dags. Jag fattar aldrig att vi ska resa förrän det börjar närma sig. Har inte planerat nåt än. Men det är lugnt. Bara vi har pass och pengar så klarar vi oss nog. Vi har ansökt om greencard på nätet med. Verkar som vi blev godkända. Om inte så lär vi nog märka det förr eller senare..
Läste på resdagboken innan för att få upp stämningen lite. Kollade på mina gamla resor och mindes. Skrattade högt. Nästan så jag fick ont i magen.
Jag längtar nu. Kanske inte blir lika mycket konstiga händelser i USA som i Indien men när det gäller oss så kan man nästan vara säker på att en del skumma grejer kommer att inträffa. Jag är ju min mors dotter som sagt. Hon är med om så mycket konstigt hela tiden. Verkar som att det har gått i arv.
Fick ett brev igår. Det var från Svenska Kyrkan som ville framföra sitt varma tack till mig för gåvan jag gett till dom. Så här stod det:
"Din gåva bidrar till kampen för för alla människors rätt till ett värdigt liv. Vårt arbete är beroende av gåvor - gåvor som varje dag omsätts i verksamhet som förändrar människors livsvillkor. Tack!"
Jag önskar ändå att jag var bättre. Att jag gjorde mer. Men som sagt, det lilla blir det stora. Tänk om alla kunde göra lite. Alla kan bidra med något.
Här är en länk till SOS-Barnbyar.
Det är en liten sak för oss som blir otroligt stor för ett ensamt barn ute i världen.
http://www.sos-barnbyar.se/Pages/default.aspx 
