piercingincident
Piercingincidenten från igår i mer utvecklad version.
Hade som sagt en kvart på mig att byta om efter jobbet. Lite lätt stressad.
Härligt när man har gott om tid som alltid.
Eftersom att jag är så smart tyckte jag att det var rätt tillfälle att byta mitt piercingsmycke i örat. Det gick ju givetvis inte. Lätt att ta bort men omöjlig att sätta dit skulle man kunna säga. Jag såg ingenting och mina fingrar kändes lika smidiga som två falukorvar. Fick i panik trycka in en pinne i hålet och åka ned till stan i ilfart. J fick ute i kylan på trottoaren trycka och böja åt alla möjliga höll för att försöka få tillbaka smycket. Det gick ju givetvis inte. Vi irrade runt lite ute ett tag men gick tillslut in för att försöka igen i lite lätt varmare miljö.
Lämnade in jackan och satte ned handen i väskan för att ta upp den lilla påsen med piercingarna. Väskan var tom. Ingen liten påse fanns. Hur många gånger jag än vände upp och ned på väskan så var den tom. Stressen höjdes en aning och vi sprang i panik halvnakna ut i kylan för att leta. Sprang runt som två yra höns och stirrade med uppspärrade pupiller ned i gatan.
Hittade tillslut den lilla påsen framför fötterna på två rökande pensionärer som stod utanför dörren till Harrys. Jag gick ogenerat fram till dom och böjde mig ned och sa:
-Ursäkta jag ska bara ha min påse här som råkar ligga vid era fötter.
Dom kollade på mig som om jag inte var klok, vilket jag nog antagligen inte är heller.
Hade dessutom nästan inga kläder på mig och det var säkert tio minusgrader.
Vi sprang tillbaka in där vi var från början och gick in på toaletten för att göra ett nytt försök. Där tappade givetvis J kulan det första hon gjorde så den studsade iväg över klinkergolvet och försvann. Det kändes verkligen som att det bara blev för mycket. Vi involverade man efter man där inne på toaletten. Det slutade med att sju personer kröp på knä och letade efter en tre millimeter stor kula. Efter tio minuter dök kulan upp och efter ytterliggare tjugo minuter satt smycket åter på plats.
Örat lite lätt ömt.
Kände mig totalt uppstressad och var helt skakis. Var tvungen att sätta mig ned och ta en drink för att lugna nerverna.
Det känns bra att man blir uppstressad av så viktiga saker.
Hade som sagt en kvart på mig att byta om efter jobbet. Lite lätt stressad.
Härligt när man har gott om tid som alltid.
Eftersom att jag är så smart tyckte jag att det var rätt tillfälle att byta mitt piercingsmycke i örat. Det gick ju givetvis inte. Lätt att ta bort men omöjlig att sätta dit skulle man kunna säga. Jag såg ingenting och mina fingrar kändes lika smidiga som två falukorvar. Fick i panik trycka in en pinne i hålet och åka ned till stan i ilfart. J fick ute i kylan på trottoaren trycka och böja åt alla möjliga höll för att försöka få tillbaka smycket. Det gick ju givetvis inte. Vi irrade runt lite ute ett tag men gick tillslut in för att försöka igen i lite lätt varmare miljö.
Lämnade in jackan och satte ned handen i väskan för att ta upp den lilla påsen med piercingarna. Väskan var tom. Ingen liten påse fanns. Hur många gånger jag än vände upp och ned på väskan så var den tom. Stressen höjdes en aning och vi sprang i panik halvnakna ut i kylan för att leta. Sprang runt som två yra höns och stirrade med uppspärrade pupiller ned i gatan.
Hittade tillslut den lilla påsen framför fötterna på två rökande pensionärer som stod utanför dörren till Harrys. Jag gick ogenerat fram till dom och böjde mig ned och sa:
-Ursäkta jag ska bara ha min påse här som råkar ligga vid era fötter.
Dom kollade på mig som om jag inte var klok, vilket jag nog antagligen inte är heller.
Hade dessutom nästan inga kläder på mig och det var säkert tio minusgrader.
Vi sprang tillbaka in där vi var från början och gick in på toaletten för att göra ett nytt försök. Där tappade givetvis J kulan det första hon gjorde så den studsade iväg över klinkergolvet och försvann. Det kändes verkligen som att det bara blev för mycket. Vi involverade man efter man där inne på toaletten. Det slutade med att sju personer kröp på knä och letade efter en tre millimeter stor kula. Efter tio minuter dök kulan upp och efter ytterliggare tjugo minuter satt smycket åter på plats.
Örat lite lätt ömt.
Kände mig totalt uppstressad och var helt skakis. Var tvungen att sätta mig ned och ta en drink för att lugna nerverna.
Det känns bra att man blir uppstressad av så viktiga saker.
Kommentarer
Trackback
