kryckolin

Mitt liv består av jobb.
Långa, intensiva dagar.
Efter jobbet försöker jag suga ut lite sommar.
En dag i taget. En vecka i taget.
Hetsigt är det.
Härligt är det.
Så länge jag andas och kommer ihåg att njuta av livet.
Livet är kort.

Förra helgen var jag ledig.
Vi åkte till min hemstad och drog ut på skärgårdstur. 
Roffade åt oss en del D-vitamin och njöt av trevligt sällskap och god mat.

Denna helgen var det dags för vår kanothelg. Jag och två av mina bästa vänner gav oss iväg med lånat tält, stormkök och tre storlekar för stora regnställ.
Att jag var en sån naturmänniska. Det kunde ingen tro.
Troligtvis är det en del som fortfarande inte tror det.
Det var så skönt att bara vara.
Att ligga på ett liggunderlag, titta ut över sjön och sippa på lite rödvin.
Att se på lugnet, vattnet, skogen, fåglarna.
Att ligga och prata om allt.
Att umgås.
Att äta god mat och titta på brasan vi gjort.
Allt var helt perfekt förutom en liten incident:
Efter en dags paddling hittade vi ett perfekt ställe att sätta upp vårt tält på.
Mös, gick en promenad, la oss på gräset och njöt lite av solen som tittade fram.
Det var så skönt att det bara var vi.
Njöt av tystnaden.
När vi låg där och filosoferade hörde vi röster i fjärran. De kom närmre och närmre och tillslut var de precis bredvid oss. Rösterna visade sig tillhöra trettio tyska ungdomar. Helt underbart! Hela stället blev invaderat och de smällde upp fyrtiotre tält. Då kände vi hur paniken var nära. Efter en timmas svettande och velande löste vi det hela genom att bära iväg med det uppställda tältet femtio meter längre in i skogen. Där fanns en privat strandplätt som vi lånade lite.
Blev helt perfekt.
Vi lämnade inga spår efter oss så de märkte nog inget.
Det var nära att vi eldade upp deras handgjorda metspö dock.

Fokk börjar numerna eskalera. Skaparna har fått totalt storhetsvansinne. Nu har de gått med i en förening och skaffat kontakter över hela världen. M har beställt tjugo olika handtuftade blommiga väskor från Nepal. Han har även gett mig uppgiften att designa fem tygpåsar och fem t-shirtar så ska tydligen nån kvinna från innersta Kina trycka upp det åt oss. Underbart eller? Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller enbart vara apatisk.
Vi ska tydligen åka på affärsresa till Pakistan också där jag tydligen måste bära burkah.