kryckolin

M ska beställa en ny mobil till mig.
Han säger att jag ska få den i födelsedagspresent.
Jag har påpekat att jag fyller år i maj.
Det spelar tydligen ingen roll.

Brådskan kommer av att han själv känner att han behöver en ny mobil, han påstår att hans liv inte längre kan fortskrida utan en I-Phone och dess fantastiska finesser. Speciellt finessen då displayen visar ett ölgas som man genom att man tippar lite på telefonen kan "dricka upp". Fantastiskt vad tekniken kan göra!
Det är tydligen inte heller telefonen i sig som är viktig utan framför allt kalenderfunktionen. Va?! Hittills har han aldrig skrivit upp något på något annat än små postitlappar och gamla kvitton som finns till hands i närmaste ficka.

M har försiktigt introducerat en idé om att hushållet nog max ska ha en I-Phone och eftersom han behöver kalenderfunktionen dunderar han över om inte det bästa vore om jag kan tänka mig en kinesisk kopia kallad Ti-Phone. Han påstår att den är minst lika bra som iphone och tillverkas enligt ryktet på samma fabrik i asien någonstans till och med.. tyvärr har den inte samma kalenderfunktion vilket gör att det är bättre att jag får den än han.. Han har inte helt övertygat mig om Ti-Phonens fördelar kan jag säga..
Fortsättning följer..

M har förutom detta med mobilabstinensen fått storhetsvansinne och köpt ett nytt högtalarsystem på Media Markt. Jag är skeptisk som vanligt och har försiktigt påpekat att vi fortfarande har en turkos glödlampa med målarfärgstänk i taket i badrummet. Dessutom har den sladdar som hänger lite för nära duschen för att det ska vara tillåtet. M svarar glatt med att det är därför vi har jordfelsbrytare samtidigt som han med entusiasm diggar med i "Balladen om Olsson".

Vårt Tanzaniaäventyr är utbytt mot Middle East. M säger att jag därför måste läsa Exodus minst en gång samt gå på bokrean och leta efter böcker om sexdagarskriget. Han har erbjudit sig att hålla mindre förhör och dela med sig av sina hebreiskakunskaper.

Lektion ett:

Quen - uttalas kään. Det betyder tydligen något i stil med: Hej! Hej på dig! Allt väl? Visst, allt bra med mig. Själv? Bra. Okej fint vi hörs. Ok ha det bra! Japp du också!...

Det trodde jag inte. Jag menar att jag skulle lära mig att hålla en hel konveration på första lektionen!!

Kään!!

Sitter och tänker, som vanligt.
Tänker tillbaka.
En av höjdpunkterna i mitt tidigare liv var när jag var med och sjöng här:

M har fortfarande inte nämnt om det blev några tio procent på löneökningen.
Är tystnad verkligen ett bra tecken?
Jag vet inte om näsduksincidenten gav någon vidare effekt. Det kändes hoppfullt.
Vilken fantastisk idé. Vilken dramatik liksom.
Det viskas däremot en del om detta på kassan. En del vet inte vad dom ska tro.
Hörsägen eller sanning.
Det är frågan.

Loppisrunda som vanligt med huset förra lördagen. Det är standard varje lördag numera. Skillnaden var att förra lördagen var huset fullt av ännu mera familjemedlemmar. Det var som rena rama Taikon när alla skulle ge sig av. För att inte tala om hela helgen.
Jag och Folke stannade hemma. Det skulle vara lugnt enligt min syster, han skulle sova hela två och en halv timma.
Skönt tänkte jag. Lite lugn och ro.
Vad hon egentligen menade var att han skulle sova tio minuter och sedan vara som ett vilddjur och bajsa två gånger. Så fort jag satte ned honom på marken drog han i allt, kastade mina ljusstakar, började äta bark, slet i vad han än kunde hitta. Jag blev helt genomsvett. Att kolla på teve och mysa var inget som gick hem.
En vinnare på loppisrundan (som alla andra fick uppleva) var utförsäljningen av gamla församlingshemmet här i B-Ryd. M ryckte åt sig en lampa som var som en stor vit boll. Det fanns två lampor av detta exemplar. M hade givetvis riktat in sig på båda. Han tog tag i den ena och närmade sig den andra med bestämda steg. När han hade en halvmeter kvar kastade sig en tant med spretigt hår in emellan och ryckte åt sig lampan. Hon hade sån fart att håret flög. Hon såg även lite skräckinjagande ut så M stannade upp och vågade inte röra sig. 
Han grämer sig än idag över detta. 
Tittar suckande på lampan och beklagar sig över att vi bara har en.
Det blir givetvis en ny loppisrunda imorgon. Men nu med endast de inneboende familjemedlemmarna. Innefattande oss gamla samt den nyaste lilla medlemmen.
Vi kallar honom Bob och han fyller tre veckor på måndag. Yey.

Tanke nummer 1:
Vem kan egentligen hacka lök?

Tanke nummer 2:
Fastnade för Eva Dahlgens text Guldgrävarsång.
Helt fantastisk.

Spyker har köpt Saab.
Nu är det klart.
Vi kör sportbil.
Officiellt.

Det var nämligen mörkt här ett tag när i princip hela familjen köpte Saab två månader innan de gick ut med informationen att det skulle gå i konkurs.
Slutet var nära liksom.
Men det är trots allt ändå så att det i och med detta hade utvecklats till en kultbil.
En bil som man hade förr.
Som en folkvagnsbuss eller en Amazon.
Ja, ganska likt ändå.
Inte helt fel.

Helgen som gick var enbart fylld med slapperi. Ja vi hade celebert besök i fredags kväll där det även beslutades om en spa-helg framöver. Mycket trevligt. Morgonrockar, bubbelbad, god mat och champagne sitter aldrig fel. 
I lördags och söndags höll jag ställningarna medan maken och svärfar byggde vägg.
Det var riktigt trevligt de första tre timmarna på lördagen. Satt och slappade lite, drack några koppar kaffe, la in en tvätt, dammsög upp sågspånen emellanåt som letade sig in i bohaget efter allt sågande. Ja det var trevligt att äntligen ha lite tid hemma.
På söndagkvällen utvecklades det till fullständig panik av att jag inte gjort något att jag bara längtade till jobbet på måndagen. Gick och la mig vid åtta för att det äntligen skulle bli slut på den här helgen utan några som helst happenings.
Jag behöver action.
Måste beställa resa snart tror jag.
Jag växer fast.

Idag åkte vi direkt efter jobbet (efter två timmar övertid som vanligt) till våra goda vänner som precis köpt hus. Spanade in, åt fantastiskt god mat, drack rödvin och lånade hem fantastiska böcker som vi nu ska förkovra oss i.
Vi lyssnade på berättelser från liftande i Afrika på 90-talet. Fantastiskt, jag måste dit. Jag kanske inte kan nöja mig med Tanzania. Kanske måste vi vidare. 

På tal om hemlånade böcker.
Har varit otroligt tomt utan ett bibliotek här hemma.
Böcker i dammiga lådor.
Inte bra.
Dåligt omen.
Böcker ska läsas. Det är det dom är till för. Skönt att ha lite böcker nu så jag kan få några dagars televisionsledighet.
Hoppas jag har nåt att läsa när melodifestivalen drar igång så jag slipper titta på det.
Hoppas.


Undra varför inte denna finns på Spotify..
Given annars.

Nu har mamma flygit till Kenya.
Det gick nog bra trots att inrikesbiljetterna var lite luriga att beställa. Sverige fanns nämligen inte med som hemland. Det enda som gick att välja på S var Samoaöarna. Valde man inget blev det automatiskt Afganistan. Inget att rekommendera i flygsamanhang kanske.
Mamma ska nu inviga en skola tillsammans med Obamas kusin Odinga och sova i tält omringade av beväpnade samurajer.
Vi är mycket avundssjuka.

Vi var hemma några dagar över jul och var då hos våra gamla grannar och pratade gamla minnen. Jag brukar hota med att jag ska skriva en bok om alla bravader vi var med om på Skillinggatan. Likaså denna gången.
Mamma brukar säga att det var total kaos.
Allt var normalt.
Ja som,
-när Magda ramlade ner från garagetaket för hon fick för sig att hon var Madicken
-när Andreas hackade ett hål i väggen i källaren med en yxa och eldade upp Johannes frimärkssamling
-när mamma fick hela skåpet över sig och Daniel fick komma "to the rescue"
-när vi fick ha stängsel i trädgården och konstant stängd grind för att hindra Jakob från att rymma naken
-när pappa och Magda höll på att elda upp hela huset när dom skulle göra julskinka och vi fick spruta med textiltvätt i två år
-när pappa blev hängande i garageporten och mamma sprang och hämtade kameran istället för att plocka ner honom. Vi var då nyinflyttade och resten av folket på gatan stod och gapade och sa:
-Dom förra grannarna märkte vi inte så mycket av..

Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Det fanns en anledning till att vi hade "Veckans Nilsson/Johansson" bland mina vänner förr.
Dom skrattade så dom grät, så även vi..


Julen var bra.
Vi har som vanligt varit en "Karl-Bertil Jonsson familj" och bidragit med mängder. Jag fick ett SAM-hjälpspaket till en fattig familj i Ukraina, 12 regnskogsträd, en ko i Etiopien, en grispappa och grisfoder i Burkina Faso och mat till soppkök i Brasilien.

På nyårsdagen var hela huset ute och åkte pulka i trädgården. Det var som rena rama tillsammanskollektivet. Grannarna undrar nog vad det är för galningar som har flyttat in. Rolig backe har vi i alla fall, ett gupp på slutet som jag givetvis prickade alla gånger och flög som en vante. Höll på att flyga över staketet in till grannen.

I övrigt försöker vi anpassa oss till det här med husboende. Trots att vi är massor med folk kommer ingen ihåg att vi ska tömma soptunnan. Nu står det därför tre säckar med sopor i trädgården, precis ovanför pulkabacken.

Det har väl inte direkt flutit på sedan vi skaffade telia. Egentligen borde dom vara överlyckliga, stolta och jublande över att vi i kollektivet Villa Vida Vy valt deras bolag.
Egentligen.

Det tog som sagt några veckor innan våra två digitalboxar satt på plats och fungerade. När vi haft boxarna några veckor lyckligt ovetandes kom ett brev från telia.
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi sprang genast dit fulla av förväntan när avin anlänt i brevlådan. Vi gjorde direkt den läskiga upptäckten att vi bara fått en box. Paniken var nära.
Hanna ringde till telia för att kolla vilken av boxarna det var fel på så vi inte skulle byta fel box i onödan. Hon slussades runt till fem olika människor. Tillslut hörde jag henne säga: "Ja men lovar du mig att nästa person kan hjälpa mig då för jag orkar inte prata med fler folk nu!" När hon dragit historien och frågan för den sista personen hör jag henne säga:
"Varför skulle jag hitta på det??" 
I tragiken var det ändå så komiskt att jag skrattar än.

Två veckor senare kom ett nytt brev:
"Hej, det är fel på era boxar och vi har nu skickat nya som ni ska hämta ut på posten."
Vi kollade på varandra och tog ett gemensamt beslut att göra: ingenting.

Igår kom ett nytt brev:
"Hej, roligt att ni valt telia. Ni har beställt tv, telefoni och bredband. Inom kort kommer digitalboxar på posten samt intruktion för installation. Hoppas ni kommer vara nöjda med telia."

Yeah, right!
Ännu läskigare är att jag känner på mig att det inte är över än..

Nu har vi flyttat.

Det blev lite abrupt. Vi var nämligen ute i så god tid att vi kom på det dagen innan. Men vi hann med att flytta allt på en dag.
Nu lever vi i toal kaos.
Badrumslennart skulle börjat v.46. Nu är det v.48 och han har fortfarande inte visat sig.
Men visst, vi är vana att leva i sunk. Det är supertrevligt att trava ner till grannarna och duscha klockan 05 på morgonen så det gör inget.
Vi har i alla fall internet. Igår fick vi till och med teve. Stora grejer är det.. Tyvärr väntar vi fortfarande på telefonlinjen men vi har i alla fall köpt splirrans nya telefoner som står på laddning och otåligt väntar på kontakt med yttre världen.
Imorgon är jag ledig hela en dag. Första gången sedan förra tisdagen. Då får jag besök från Norrköping, hurra.

Vi måste köpa en stor frysbox till källaren. Vi har nämligen köpt en halv gris. Eller jag menar, M har köpt en halv gris. Jag påminde honom om att vi inte ens äter gris. Jag fick till svar att det var dags att börja med det nu. Nu väntar vi med spänning på leveransen som ska ske denna veckan.
Det är i princip lika spännande att vänta på grisen som det är att vänta på badrumslennart.
Vadslagning varje dag.

M påstår att han har tagit upp sin träning igen. Egentligen så betyder det att han har tränat en gång. Han önskar sig nya träningskläder i julklapp eftersom han påstår att han ser ut som Ullaredscamparen i dom han har. Tobias däremot som han tränar med är jättehipp i sin heltäckande hip-hop dräkt som han precis köpt i Indien.

Nu kom jag på mig själv med att sitta och böla till "we are the world"..
Ja men, äsch, host, hm, det måste vara hormonerna eller nåt.

Det finns så mycket fina människor där ute, men var är dom?
Hallå!!??

"We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me"